Svarade på ett mail från en gammal klasskompis idag. Tydligen är det 10 år sedan vi slutade nian. TIO år sen. Det innebär att om 3 år är det 10 år sedan jag tog studenten. Det är helt ofattbart!!
Inte så att det får mig att känna mig gammal på något sätt, utan jag undrar mer var tiden har tagit vägen. Det känns som om det var igår ju. Samtidigt som det känns som en hel evighet sen, som ett helt annat liv.
Och visst va det ett helt annat liv, mentalt mest, och jag skulle inte vilja vara 16 eller 19 igen. Jag är betydligt mer till freds med mig själv nu. Betydligt säkrare och mer harmonisk (även om jag aldrig trodde att jag skulle använda det ordet om mig själv…). Idag är det fullt möjligt att trivas med saker som de är och njuta av livet. Men det är förstås bara de sista 2-3 åren som det egentligen gått åt det hållet. De första 7 åren efter att jag slutade nian har sett ungefär likadana ut allihop. Kanske är det därför det känns så mycket som igår.
Det jag svarade var iaf att visst kommer jag på ett 10-årsjubileum om det blir något.
2 kommentarer:
jag kommer inte gå på det....har vårat nästa år och det är en av mina bästa kompisar som arrangerar, men jag vägrar....aldrig....
Nej, det va min inställning förut också. Men just nu känner jag att jag måste gå dit och visa att deras freak till klasskompis faktiskt lyckats ganska bra här i livet :)
Skicka en kommentar