Nu är det färdigflyttat! Och efter en hård lördag trodde jag i min enfald att jag skulle kunna plocka i godan ro på söndagen, men ack så fel man kan ha. Det enda jag inte flyttat var min cykel så jag promenerade iväg för att hämta den. Det var bara det att någon hämtat den före mig... Någon har alltså tagit sig ni i ett låst cyklerum, brutit upp inte ett men TVÅ godkända lås och sen knatat iväg med MIN cykel. Fick jag tag på den människan skulle jag slå honom både gul och blå! Inte så mycket för cykelns skull utan för att han har mage att ta något som inte är hans. Det är fruktansvärt kränkande när någon bara går in och tar vad de vill ha, trots att det tillhör mig och ingen annan. Det skulle han få veta! Jag skulle ge honom en ordentlig läxa i ämnet "respekt för andra människor" och jag lovar, jag skulle var mycket övertygande!
Efter att ha pratat med polisen och försäkringsbolaget känner jag mig nu lite lugnare. Har de inte hittat min cykel inom två veckor (och de kommer de inte att göra) så får jag en ny, likadan. Det känns bra. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det lilla krypet som snodde min egendom men det känns ändå bra att få det praktiska ur vägen. Allt sådant som jag inte kunde göra igår, eftersom jag inte hade någon telefon. Det känns också bra att ha träffat lite folk så att jag fått prata av mig lite, för det kunde jag heller inte göra igår när alla bänkat sig i solen, på stranden (var annars, en vacker dag som gårdagen?) och jag inte hade någon telefon.
Idag vet jag någon som går och köper sig en ny mobiltelefon. En Nokia den här gången, så att fröken Klant kan tappa den i golvet precis hur mycket hon vill!
Efter att ha pratat med polisen och försäkringsbolaget känner jag mig nu lite lugnare. Har de inte hittat min cykel inom två veckor (och de kommer de inte att göra) så får jag en ny, likadan. Det känns bra. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det lilla krypet som snodde min egendom men det känns ändå bra att få det praktiska ur vägen. Allt sådant som jag inte kunde göra igår, eftersom jag inte hade någon telefon. Det känns också bra att ha träffat lite folk så att jag fått prata av mig lite, för det kunde jag heller inte göra igår när alla bänkat sig i solen, på stranden (var annars, en vacker dag som gårdagen?) och jag inte hade någon telefon.
Idag vet jag någon som går och köper sig en ny mobiltelefon. En Nokia den här gången, så att fröken Klant kan tappa den i golvet precis hur mycket hon vill!
Nya lägenheten? Jo, den är full med kartonger :-)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar