*Talk nerdy to me*

2006 går mot sitt slut. Som vanligt när något går mot sitt slut så känns det lite småsorgligt och när år 2006 går mot sitt slut, är det inget undantag. Jag tror faktiskt inte att 2006 har varit något undantag över huvud taget. Same old, same old liksom. Samma utanförskap, samma ångest, samma ensamhet. Ändå känns det som om jag tagit det med mera ro på något vis, attackerna har inte varit lika långdragna. De kommer och de går och där emellan kan jag bara vara. Kanske har jag vuxit på något vis, lärt mig inse att mitt liv är en förbannad bergochdalbana, att jag aldrig kommer vara helt depressions- och ångestfri och att det bara är att försöka leva med det. Eller så är det bara så att orken tryter. Jag orkar inte bry mig om att jag mår dåligt, är ensam och utanför, det är för mig likgiltigt om jag sitter hemma i soffan medan andra springer på parmiddagar eller bjuder alla utom mig på fest eller vad de nu gör. Min soffa är skön och jag har ju min italienska och min stickning (jag börjar faktiskt få in snitsen nu!) och år 2006 var året då jag mer och mer nöjde mig med det, hur tragiskt det än kan låta, eftersom jag uppenbarligen inte är ämnad till något bättre.
Kanske är det till och med så att jag mer och mer vill ha det så ensamt, eftersom jag efter alla dessa år börjar känna mig folkskygg. Att umgås med folk är mest bara jobbigt.
År 2006 var också året som bjöd på några av det inte längre så nya årtusendets största höjdpunkter. Jag har köpt en lägenhet som jag bara älskar och jag har fått spendera min semester i fridfullheten på landet. Jag har brutit med någon utan att gräva ner mig i det. På något sätt var det så enkelt att bara bestämma sig och sedan radera telefonnumret ur mobilen. Jag är så stolt över mig själv för det. Men grejen framför allt, det som varit absolut bäst, var när jag fick känna mig riktigt jvla bra, när jag skrivit mina 50 000 ord och kände mig bäst i hela världen. Jag kan faktiskt inte komma på att jag någonsin gjort det förut. Det har liksom aldrig varit tillåtet.
Men ändå… dessa saker till trots, så har år 2006 på det hela taget, varit ett år som vilket annat år och det ska avslutas tillsammans med mormor, eftersom min mormor (som vanligt) är den enda som har tid för mig en dag som morgondagen.