Det finns de som säger ”Du behöver väl inte se så skeptiskt på världen hela tiden” och jag undrar, vad menar ni med det? Ska jag nu också behöva ha dåligt samvete för att jag mår som jag gör!? Ska jag behöva lida lite extra eftersom det anses fel av mig att må som jag gör, som om jag gjorde det för att det är roligt. Vad folk inte verkar förstå är att man faktiskt inte kan avfärda någon som inte mår bra med ord som ”skärp dig” för det funkar inte så. Det är inte bara att skärpa sig! Jag har inte valt att må dåligt! Ingen skulle vara gladare än jag om jag slapp ha det såhär och tro aldrig att jag inte försökt med i princip allt. Det enda jag kan göra är att välja vad jag ska göra med den smärta jag har.
Sen är det faktiskt inte så att jag aldrig är glad! Jag kan inte heller påstå att jag är olycklig. Det senaste året har jag dessutom varit jämförelsevis harmonisk (jo, det är sant!) och jag börjar lära mig hur jag vill hantera de känslor som kommer krypandes allt som oftast. Jag har börjat lära mig att det nog är så att vissa människor på något sätt är stämda i en lägre tonart och de känslor det orsakar är något som andra människor aldrig kan förstå. Kunde de förstå skulle de aldrig häva ur sig saker som ”va inte så skeptisk” för de skulle veta att det inte handlar om skepsis. Inte på något sätt. Det handlar snarare om en människas inövade sätt att möta livet så att livet ska kunna levas så smärtfritt som möjligt. Det handlar inte på något sätt om att försöka förstöra deras vardag med att vara en pessimist. Om de visste hur lite jag bryr mig om deras vardag skulle deras stora egon gråta blod! Det handlar bara om att överleva och på mitt sätt göra min vardag så dräglig så möjligt så att jag, i min skrämmande värld, kan vara så lycklig som möjligt. Och det, mina vänner, är inte lätt när man bär på en omotiverad men ständig känsla av att lycka, det är för andra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar