*Talk nerdy to me*

Det måste finnas en anledning till att jag är just här, i den tråkgrå stad jag för tillfället bor. Ja, det måste finnas en anledning för det känns helt enkelt inte som om jag hamnat här av en ren slump och gudarna ska veta att det inte är med vilje!
Så här är det:
När det var dags för mig att bestämma vad jag skulle göra efter gymnasiet visste jag bara en sak; jag måste plugga. Att sitta i kassan på Konsum och sura (för, kassörskorna på Konsum är, med ett undantag, alltid sura men det är en annan historia…) var helt enkelt inte ett alternativ. Vad jag ville läsa var egentligen inte en gåta men helst ville jag läsa allt och det går ju inte, så hur väljer man? Jag sökte i princip allt jag tyckte lät det minsta intressant och det slutade med två antagningar, en på kemiingenjörsprogrammet i Uppsala och en på dataingenjörsprogrammet i Södertälje. Uppsala vann av två anledningar; för det första var det ett kortare pendelavstånd till Uppsala och för det andra så hade jag bara hört skit om Södertälje och där ville jag inte hålla till. Den gången lyckades jag undslippa Sveriges förmodligen fulaste stad men när jag var klar i Uppsala började jag självfallet söka jobb. Till en början var AZ inte ett alternativ, det va ju liksom i Södertälje…
Arbetsmarknaden för kemiingenjörer var (och är) väl dock inte den bästa så till slut fick jag helt enkelt vidga mina vyer och söka jobb jag egentligen inte ville ha i staden jag inte ville vara och ja… resten är historia som man säger…
Så det var tydligen meningen att jag skulle hamna här annars hade jag lyckats komma undan även den andra gången. Nu väntar jag med spänning på att få veta vilken den meningen är och jag skulle vara ytterst tacksam om jag fick veta det rätt så snart. Jag börjar liksom tröttna på den här otrevliga ursäkten till stad.