*Talk nerdy to me*

…kalla dem vad du vill men du vet att vi inte kan leva utan dem. Eller, jo visst kan vi leva utan dem men det är så mycket roligare om man slipper. Det finns vissa herrar som lämnar större spår efter sig än andra, herrar som man inte kan låta bli att fundera över att tänk om det hade blivit annorlunda, tänk om man hade insett då vad man vet idag osv. Det är inte så att man inte har kommit över dem (om man nu var kär) för det har man men man har ändå någon form av känsla kvar för dessa pojkar, killar, män.
På något sätt kommer man alltid att älska dem oavsett om det var ens första kärlek eller ”bara” en god vän.
I mitt fall är det många goda vänner. Jag har fruktansvärt svårt att blir kär och för att lämna spår efter sig måste de vara otroligt speciella.

Tobias – Var den äldste sonen till min dagmamma och jämngammal med mig. Vi höll ihop i vått och torrt från småbarnsålder, genom lekis och lågstadium fram till den punkt när alla barn kommer underfund med kill- och tjejbaciller. Han var min absolut bästa vän och än idag har jag nog inte haft någon bättre.

Fredrik – Min barndoms kärlek. Det var i den åldern då man frågade chans på varandra. Jag vågade aldrig men när jag tänker tillbaka på hur det var så är jag övertygad om att han hade sagt ja om jag hade tagit mod till mig. Han tackade vänligt, men bestämt nej till andra och det var mig han låg i bakhåll för, beväpnad med snöbollar, på vägen hem från skolan. Man kan säga att det var första gången jag missade det perfekta tillfället och detta har sedan varit min melodi.

Frederik – (Om du ser efter så ser du skillnaden.) Det finns nog bara två som jag helt ärligt hade kunnat se rakt in i ögonen och säga ”jag älskar dig” till. Frederik var den första. Det var på högstadiet, i 8:an och 9:an, han var snyggast i klassen och bara såå bra på fotboll (jag har alltid gillat fotbollspelare). Varför han över huvud taget brydde sig om en destruktiv hårdrockarbrud är för mig fortfarande en gåta. Han var iaf den första kille jag vågade vara mig själv med trots att jag var upp över öronen kär. En stor grej för mig, som annars lätt får tunghäfta och bara fnissar (och jag är banne mig ingen fånigt fnissig människa!). Frederik har jag träffat på krogen långt senare och fortfarande kan vi sitta mitt emot varandra och i timmar bara prata. Om allt! Det är som om vi blir ett när vi möts och en del av mig kommer alltid tillhöra honom.

Andreas – Min bästa vän under gymnasietiden. Jag har alltid haft lättare att anförtro mig åt mina killkompisar och oavsett om det gällde kärleksproblem eller helgens hockeyresultat så pratade vi om allt. Flera av våra kompisar lekte äktenskapsförmedlare och försökte para ihop oss men det har aldrig varit annat än vänskap, iaf från min sida. Tror jag… Tyvärr så försvann han, som så många andra killkompisar, i samband med en svartsjuk flickvän och när min telefon gick sönder i somras förlorade jag också telefonnumret...

Lasse – LasseMaja hos elaka tungor, eftersom han var liten och tanig och hade tjejröst långt in på gymnasiet, var den som följde med på de skräniga konserterna som Andreas inte ville gå på, den som följde med till Hultsfred och helt vänligt gnällde hela vägen hem eftersom han tyckte jag stannade för ofta. Jag kommer alltid att älska honom för det, det höll mig vaken alla 35 milen trots att jag var så trött att jag höll på att kräkas. Han försvann också någon gång under/efter gymnasietiden, förmodligen i samband med någon svartsjuk flickvän.

M – Frederiks hittills enda efterföljare. Vi är hyfsat bra kompisar idag och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt men jag kan ändå inte låta bli att tänka ”tänk om” för det finns så mycket som skulle ha kunnat vara annorlunda. Det jag sörjer allra mest är det faktum att vi skulle kunna vara så mycket bättre vänner än vi är, för jag kommer alltid att tycka helt otroligt mycket om honom även om det idag ”bara” är på det vänskapliga planet.

O – Vi har ju egentligen ingen historia tillsammans men han var beviset för mig själv, att jag kunde känna något för någon efter M och det var skönt. Han var också den första jag bara kunde släppa genom att helt enkelt bestämma mig för det och med ett raderat telefonnummer gå vidare. En helt ny upplevelse i mitt liv.