*Talk nerdy to me*

I en och en halv timme läste jag Bilbo för en febersjuk Fisen idag. Ska det formas ett nytt fantasyfan måste det börjas i tid och vilket byte är inte bättre än det som inte orkar rymma ur soffan ;-) Skämt å sido. Jag fick faktiskt inte sluta läsa. Fisens order.

Vad gör jag inte för världens sötaste sjukling? Det är ju inte så att mitt liv är direkt spännande i övrigt så en liten äventyrsroman i barnformat kan alltid vara mysigt. Det hindrar mig från att låta tankarna vandra.

Tankar på att vara mindre än ett år från 30, singel, inte ha några egna barn, inget jobb. Städig vara den som hänger med päronen i alla lägen. Någon nämnde reunion nyligen men hur skulle jag kunna vara med på något sådant? Hur skulle jag kunna gå dit som den inte ens vuxne losern? Allt jag har är en ofullbordad utbildning…

Nej, vandrande tankar är inte bra på något sätt. Jag har väl aldrig brytt mig om ålder? Eller om att tävla med andra i att vara lyckad? Lyckad är man om man trivs med sin tillvaro, oavsett hur det ser ut materiellt, jobb- och pengamässigt! Vandrande tankar är enbart av ondo. De får mig att känna mig barnslig och misslyckad.

Å andra sidan har jag förfallit till att titta på Paradise hotel Danmark mitt i nätterna. Tycker att det är lagom lättsmält och nästan kul. Det är katastrof. Jag har slutat tänka. Att sluta tänka är för mig det värsta av förfall. Att sluta tänka är att misslyckas.