Det är svårt att vara glad när man är ledsen. När chocken hade lagt sig var jag ju duktig och raderade allt och sen har jag lyckats hålla känslorna borta. Tyckte att allt var bra. Men i helgen har de kommit krypandes. Varje stund jag inte haft något att göra så känner jag dem komma smygandes. Kanske släppte jag på garden när jag tyckte att jag började må bra. Uppenbarligen va det inte så bra som jag trodde… Nu får jag jobba hårt för att hålla tankarna borta.
En visit på landet, där allt är så enormt fridfullt. En kväll där allt som hörs är tystnaden och knastrandet från elden i kaminen. En dag perfekt för en promenad längs vattnet och genom skogen, där det enda som hörs är vattnet och fåglarna. Och överallt luktar det sommarskog.
Alldeles, alldeles underbart! (Jag önskar att jag hade någon att dela det med... Mormor i all ära men hennes kramar är inte samma sak…)
Sen en kväll för att fira mormors 70-årsdag. En kväll med god (och mycket!) mat, sång, lekar och trevligt sällskap. Samtal på altanen långt in på natten. Det är härligt!
Idag, ett besök hos farmor och farfar innan det var dags att åka hem.
Nu orkar jag inte göra mycket alls längre.
Det enda jag verkligen vill göra nu är sova. Det är liiite förtidigt än men jag får roa mig med att titta på när klockan går. Eller något ungefär lika ansträngande.
Kanske titta lite på Sex and the city och drömma om att jag, precis som Carrie, någon gång ska få min egen mr Big.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar