*Talk nerdy to me*

Inget går upp mot ens alldeles egna hem. Sin egen fristad. Det är otroligt vackert på landet. Tyst och lugnt och bara alldeles underbart men det går ändå att längta hem till en stad man inte trivs i speciellt bra. För när jag stänger dörren till min egen lägenhet är jag hemma på riktigt. Med mina saker, min säng och min efterlängtade ensamhet. Det frestar på att umgås med andra människor dygnet runt i flera veckor, även om dessa människor är ens allra närmaste. Jag behöver få vara ensam ibland. Läsa, skriva eller bara filosofera.
Nu blir det bara en kortsvisit. Hämta lite försäkrningpapper och så. Men innan jag går ska jag ändå sätta mig en stund och bara njuta av att vara hemma. Jag har ju precis flyttat hit, jag har inte hunnit njuta av det så mycket!