Jag förvånar mig själv. Jag som alltid gjort allt för att hålla mig långt bort från politiska diskussioner som möjligt. Oftast för att jag har så fruktansvärt svårt att få fram vad jag verkligen tycker. Jag får alltid känslan av att alla andra är mycket bättre på att uttrycka sina åsikter. Jag har alltid haft känslan att politik är ett förbjudet område för någon som inte kan slänga sig med det korrekta språket och förmedla sina åsikter med rätt ord. Förmodligen för att de som kan det så kallade korrekta språket gör sitt bästa för att förmedla den känslan till oss andra. Är de månne rädda att vi ska upptäcka att de inte är så duktiga som de vill få oss att tro?
Jag bestämde mig i vilket fall för att skita rejält i allt det där igår. Jag vet inte om jag lyckades så bra men, va fan! Brukar jag egentligen bry mig om vad folk tycker? Jo... ja, innerst inne gör jag ju det. Ganska mycket faktiskt. Men rent officiellt har jag alltid gått min egen väg och skitit fullständigt i vad andra tycker om mig. Jag tänker inte sluta med det bara för att jag officiellt är vuxen eller för att min chef önskar att jag vore som alla andra här på lab (dvs inte så besvärlig). Tyvärr Chefen, det ligger inte för mig att vara som alla andra. Faktum är att jag ganska ofta gör mitt bästa för att INTE vara som alla andra. Jag insåg nämligen ganska tidigt att jag inte är vidare bra på att vara normal, vad det nu innebär, och det bästa försvaret jag haft genom åren är att försöka vara så udda som möjligt. Jag har märkt att det, för det mesta, passar mig ganska bra. Jag har alltid trivts bra med att inte klä mig som andra, inte ha samma frisyrer, inte titta på samma tv-program osv. Jag tycker helt enkelt inte om de tv-programmen och kläderna och vad det nu kan vara.
På sista tiden har jag dock insett att jag tappat min egen stil till förmån för det allmänt moderna. Jag kan till och med komma på mig själv med att sitta och slötitta på en dokusåpa, bara för att jag inte orkar byta kanal. Det är lite läskigt. Det verkar som om jag får lov att ta mig i kragen!
Jag bestämde mig i vilket fall för att skita rejält i allt det där igår. Jag vet inte om jag lyckades så bra men, va fan! Brukar jag egentligen bry mig om vad folk tycker? Jo... ja, innerst inne gör jag ju det. Ganska mycket faktiskt. Men rent officiellt har jag alltid gått min egen väg och skitit fullständigt i vad andra tycker om mig. Jag tänker inte sluta med det bara för att jag officiellt är vuxen eller för att min chef önskar att jag vore som alla andra här på lab (dvs inte så besvärlig). Tyvärr Chefen, det ligger inte för mig att vara som alla andra. Faktum är att jag ganska ofta gör mitt bästa för att INTE vara som alla andra. Jag insåg nämligen ganska tidigt att jag inte är vidare bra på att vara normal, vad det nu innebär, och det bästa försvaret jag haft genom åren är att försöka vara så udda som möjligt. Jag har märkt att det, för det mesta, passar mig ganska bra. Jag har alltid trivts bra med att inte klä mig som andra, inte ha samma frisyrer, inte titta på samma tv-program osv. Jag tycker helt enkelt inte om de tv-programmen och kläderna och vad det nu kan vara.
På sista tiden har jag dock insett att jag tappat min egen stil till förmån för det allmänt moderna. Jag kan till och med komma på mig själv med att sitta och slötitta på en dokusåpa, bara för att jag inte orkar byta kanal. Det är lite läskigt. Det verkar som om jag får lov att ta mig i kragen!
2 kommentarer:
spännande :)
men politik är inte något väldigt "fjärran" - politik handlar om det som angår oss alla ...
men ok, jag har väl blivit politiker själv :)
//helgonblomma
Nej, det är ju så och det är nog det som sakta börjar sjunka in :)
Skicka en kommentar