Det här börjar kännas meningslöst. Jag skulle skriva blogg för att göra mina åsikter hörda. I viss mån har jag kanske lyckats med det. Under mina bra stunder. Problemet är att jag har så mycket lättare för att sätta mig ner och komponera när jag mår sämre. Med det inte sagt att det som skrivs i de stunderna är bättre, jag har bara ett större behov av att få något ur mig. Det händer visserligen att jag får ner ganska djupa tankar från en deprimerad och förvirrad själ men i längden blir det enformigt och jag vet att jag har betydligt mer intressanta saker att komma med, bara jag orkade och tog mig tid.
Nu ska inte allt skyllas på mina låga stunder, även om de tar mycket plats. Mycket är ren lathet.
Mycket ligger nog också i det som Goesta skrev om igår. Att riskera att bli förminskad och kallad saker som ”lilla gumman” av karlar som känner sig trängda. Det är väl något jag helst vill slippa för jag får nog av det på jobbet. Det finns många som inte klara av att en ung kvinna faktiskt kan lika mycket och i vissa lägen mer än dem och de missar aldrig chansen att få förlöjliga och förminska. Tala om att de minsann är inte så lite bättre. I sådana lägen vet jag inte som jag ska skratta eller gråta. Ska jag bli arg för att de så uppenbart nedvärderar mig som kvinna? Eller ska jag skratta åt deras löjeväckande rädsla att förlora sin manlighet? För det är väl lite det det handlar om? Många män, inte alla men många, anser att kvinnor visst har rätt att göra karriär, kräva lika mycket betalt, vara duktiga och ta plats bara de inte gör det på just hans territorium. För på hans territorium är det han som är bäst och ingen kvinna ska få säga annorlunda. Gör hon det så plockar han fram fraser som ”lilla gumman”, ”lilla stumpan” och ”men söta du” i ren panik, för de är det enda försvar han har när argumenten inte håller eller helt enkelt inte infinner sig och när just den kvinna han råkade ut för den här gången var strået vassare än han själv. Det, tror han, är ett säkert bevis på att han inte är manlig nog att tygla henne.
Till de fruktansvärt osäkra män som beter sig så vill jag bara säga:
0 kommentarer:
Skicka en kommentar