Jag har läst många kommentarer på flera bloggar att man tycker att bloggen i fråga har blivit så mycket sämre än vad den brukat vara. Okej, alla bloggar är inte bra. Eller rättare sagt, alla kan inte tycka att alla bloggar är bra. Så är det ju bara. Alla har inte samma intressen och alla kan inte älska alla (även om alla defintivt borde älska mig!) och så har det alltid varit. Har man hittat en blogg man tycker om och den plötsligt börjar förfalla kan jag förstå att man kan bli lite besviken. Men tänk såhär. Hur många författare skriver bara mästerverk? Hur många artister gör bara bra skivor? Många gör inte ens en skiva med bara bra låtar. Det är samma sak med bloggandet. Det är omöjligt att skriva dag ut och dag in, månad efter månad, i vissa fall år efter år och alltid hålla toppklass. Även en bloggare har sina svackor. Hur kul skrivandet än må vara så försvinner gnistan som ger det där lilla extra ibland. Tristessen slår till och det är lätt att fastna där. Jag (och säkert andra med mig) kan tycka att det är jättesvårt att få ner så mycket som en bokstav ibland men jag skriver ändå, ofta mest bara nonsens, för att hålla skrivandet igång och inte glömma bort hur man gör. Det kanske inte är så kul att läsa alla gånger men det känns ändå viktigt för mig att få skriva det. Oftast kommer känslan tillbaka av sig själv men ibland behöver det hända något annorlunda i livet för att bloggandet ska bli kul igen. Livet är en berg-och-dalbana och så även blogghumöret. Bli inte så ohyggligt upprörd och otrevlig bara för det. Var tålmodig. Allt blir så mycket trevligare då.
Kanske gick det lite överstyr
9 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar