Livet går i 240 och jag gör mitt bästa för att hänga med. Det händer nya saker hela tiden. Humöret är för det mesta ganska bra och jag gör mitt bästa för att ha kul. Ändå är det svårt att riktigt slappna av. Hela tiden känns det som om jag ska falla framlänges och bli överkörd av Livet i egen hög person. Allt har ju rasat förut så varför skulle det vara annorlunda den här gången? Självklart vill jag att det ska vara annorlunda, men rädslan för att det bara är samma gamla visa finns där långt bak, gnagandes på lyckokänslorna.
Helt klart är dock att jag behöver en liten paus. Magkatarren gör sig påmind och jag behöver få andas ut. Ta nya tag, för att orka fortsätta innan det bara tar tvärstopp och mörkret faller över mig. I helgen bjuds det på släktmiddag. Efter det följer den mest hektiska veckan hittills. Sen får jag vila. Nästa helg. Då är inget inplanerat och inget ska heller planeras in. Tiden ska gå åt till att återhämta sig från en kul men ack så energikrävande vecka. Sen är det igång igen. Det är kul men det går så fort. Mitten på september och jag har sprungit runt i ett tunt linne idag. Köpa höstkläder hinns inte med. Förmodligen kommer jag ändå inte hinna känna efter när det blir kallt. Lika bra att gå på vinterkläderna direkt, vi är ju snart där.
Ja, jösses, snart är det jul!
Kanske gick det lite överstyr
9 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar