Och regnet det bara öser ner. Det är riktigt höstväder ute och jag som bara tog sandalerna idag. Då blir det att frysa om tårna på vägen till apoteket. Typiskt.
I övrigt är det känslotorka. Allting bara är. Jag är inte speciellt glad men jag kan inte heller påstå att jag är nere. Har mest ingen lust med något alls. Hela livet känns som ett stort jaha... och det enda jag vill är att krypa ner i soffan och titta på en film. Jag bryr mig inte ens om ifall den är bra.
Det är läskigt. Den här känslan av total likgiltighet går så djupt. Jag är osäker på att jag ens skulle reagera om det hände något tragiskt i min närhet. Jag orkar inte ens bemöda mig att le.
Då behöver jag ju å andra sidan inte heller göra som den 20-åriga tjej jag såg på TV här om dagen. Hon injicerade Botox i förebyggande syfte hon. För att slippa få linjer orsakade av miner. Say what?! Tänkte jag. Hur kan man ens komma på idén att injicera nervgift? Hon kan ju inte ens lyfta på ögonbrynen sen. Nej, då har jag hellre skrattrynkor och njuter av livet!
Det va iaf vad jag tänkte när jag såg programmet. Jag blev riktigt upprörd av vissa inslag. Idag är de känslorna mer än långt borta och jag bara existerar. Nästan som han som åt extremt nyttigt för att få leva längre. Fast han hade iofs inte ens sexlusten kvar. Riktigt så illa är det inte här och ändå tycker jag att det här tillståndet är jätteläskigt. Hur kan någon vilja spendera hela sitt liv helt utan känslor, bara för att få bli några år äldre än annars?
My god, vad hände med att leva livet och åldras med värdighet?
I övrigt är det känslotorka. Allting bara är. Jag är inte speciellt glad men jag kan inte heller påstå att jag är nere. Har mest ingen lust med något alls. Hela livet känns som ett stort jaha... och det enda jag vill är att krypa ner i soffan och titta på en film. Jag bryr mig inte ens om ifall den är bra.
Det är läskigt. Den här känslan av total likgiltighet går så djupt. Jag är osäker på att jag ens skulle reagera om det hände något tragiskt i min närhet. Jag orkar inte ens bemöda mig att le.
Då behöver jag ju å andra sidan inte heller göra som den 20-åriga tjej jag såg på TV här om dagen. Hon injicerade Botox i förebyggande syfte hon. För att slippa få linjer orsakade av miner. Say what?! Tänkte jag. Hur kan man ens komma på idén att injicera nervgift? Hon kan ju inte ens lyfta på ögonbrynen sen. Nej, då har jag hellre skrattrynkor och njuter av livet!
Det va iaf vad jag tänkte när jag såg programmet. Jag blev riktigt upprörd av vissa inslag. Idag är de känslorna mer än långt borta och jag bara existerar. Nästan som han som åt extremt nyttigt för att få leva längre. Fast han hade iofs inte ens sexlusten kvar. Riktigt så illa är det inte här och ändå tycker jag att det här tillståndet är jätteläskigt. Hur kan någon vilja spendera hela sitt liv helt utan känslor, bara för att få bli några år äldre än annars?
My god, vad hände med att leva livet och åldras med värdighet?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar