När jag idag satt och väntade på att mina prover skulle förkolnas tillsammans med svavelsyran (ett ganska långtråkigt göra för inte ens vatten kokar ju så länge man väntar på det…) så satt jag och skrev lite på dagens funderingar. Jag vet att det var ganska dystra tankar om människor i västvärlden men vad det var i detalj minns jag inte.
Det känns inte heller viktigt nu, efter middag på grekisk restaurang och sedan glögg hemma hos en av tjejerna på jobbet. Humöret är på topp efter vinglögg och sen saftglögg plus (saftglögg och Smirnoff) som det bjöds på, ja det fanns ju helt vanlig saftglögg för samtliga chaufförer också men vad rör det mig? Jag äger ju inte ens en bil! Saffransbullar i olika former, pepparkakor och julmusik är ett måste när man har glöggkväll. De tidigare gästerna bjöds på risgrynsgröt men det får man inte ner om man kommer direkt från en tvårätters middag. Mysig med levande ljus och kul sällskap var det ändå, även utan gröt. Sådant borde man göra oftare!
Till i morgon ska jag ta reda på vad jag skrev i eftermiddags. Dessutom ska jag ta en ordentlig funderare på varför ett deprimerat inlägg alltid blir så mycket längre än ett från den positiva sidan. Är det så illa att jag kan fler ord för nedstämda känslor? Tål att tänkas på.
Annat som tål att tänkas på är varför jag är så klantig…
Hur kan man slå huvudet i en postlåda som bara räcker en till brösthöjd?
2 kommentarer:
Lätt! Antingen böjer man sig framåt eller så har man böjt sig och kanske trippat fram ett par steg för att man tappat något eller fått syn på något och sen när man skall resa på sig så *dunk* :) Väldigt enkelt iaf!
Jo... jag vet ju hur det gick till rent praktiskt, innebörden av frågan var väl mer "hur kan man vara så klantig?"
Fast egentligen var det inte ens en fråga... mer ett konstaterande att jag är jvlgt klantig :)
I vilket fall gjorde det förbaskat ont, rakt över pannan!
Skicka en kommentar