*Talk nerdy to me*

Jag gick runt i köket och funderade på helgen när det helt plötsligt knöt sig i magen. Jag blev alldeles stel och höll på att börja gråta när jag för ett kort ögonblick fick för mig att det var torsdag i morgon. Turligt nog kom jag på att det är torsdag idag men jag var ändå tvungen att kolla almanackan för att vara på den säkra sidan.
Det var helt klart den här veckans värsta skräckupplevelse!

När chocken lagt sig vänder jag mig till kvällens uppgifter. Jag ska skriva ansökningar till iaf 2 jobb. Jag måste, jag kan inte vara kvar i det kreativitetskvävande, personlighetshämmande slavdriveri som ska föreställa mitt jobb. Inte ens skäligt betalt får man. Så jag måste, jag måste, jag måste! Men hur gör man när hjärnan gått i baklås och man har TILT skrivet i pannan men stora röda bokstäver? Att författa ett personligt och intresseväckande brev är svårt nog ändå.
Funderingarna vandrar och hamnar på dagboken (den som jag bara vägrar kalla för blogg) istället. Att föra något av en dagbok på internet skulle vara mitt sätt att nå ut till omvärlden, att helt ohämmat få ut mina åsikter om sådant som berör mig, att göra min röst hörd iaf bland en liten del av dem som fördriver sin dyrbara fritid med att surfa på det världsvida webben. Men vad har den blivit? My god, va jag önskar att jag verkligen kunde tänka till mer än ett par ynka gånger i månaden!!