*Talk nerdy to me*

Jag mår så konstigt. Går runt med en olustkänsla i hela kroppen, en rädsla på gränsen till panik ibland. Jag tror att jag har alla otäcka sjukdomar man kan ha. Jag tror att jag ska dö när som helst, i ensamhet utan att någon kommer sakna mig och då får jag ångest. Minsta yrsel får mig att tro att jag ska få ett ep-anfall eftersom pappa var i min ålder när han fick sina. Rent intellektuellt vet jag ju att det är spänningarna i nacken som ger yrseln och att tröttheten beror på sömn och motionsbrist men när det är mörkt spelar det ingen roll för jag kan inte släppa känslan. Det knyter sig i magen. Det kryper i hela kroppen. Jag får hålla emot för att inte bli helt hysterisk. Vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har blivit orationellt rädd för i princip allt och det blir bara värre och värre...