*Talk nerdy to me*

Jag hade tänkt skriva om min förkortade solskenspromenad och det dåliga samvetet för att jag inte skött mina viktväktarpoints den här veckan och allt (både jobbigt och roligt) jag måste orka med nästa vecka men det går inte. Idag är jag dum i huvudet. Jag måste läsa allt 3-4 gånger för att förstå vad som står och jag tackar gudarna för rättstavningsprogrammet i Word för utan det skulle ingen förstå vad jag skriver. Idag lever jag i min egen värld. Jag ser och hör världen genom en glasbubbla och både minne och koncentrationsförmåga mer än sviktar.

Jag minns första gången jag reagerade på glasbubblan. Jag pluggade i Uppsala och bodde fortfarande i studentrummet. Jo, för jag minns så väl att det var till Ica på Heidenstams torg jag gick när jag skulle köpa toapapper och inte förrän efter det 4:e besöket kom jag hem med det jag faktiskt skulle ha. Jag kommer ihåg hur kassörskan pratade med mig och hur jag absolut inte förstod ett ord av vad hon sa som om jag inte var riktigt vid medvetande. Jag kommer ihåg tunnelseendet och hur trafiken tillhörde en annan planet. Det är ett under att ingen körde på mig! Det måste ha påverkat mig mer än vad jag trott eftersom jag kommer ihåg allt som om det var igår. Känslan, alla ljud och dofter, vad jag skulle köpa. Allt är glasklart. Allt utom det som hände runt omkring mig. Det tillhörde inte min värld.