*Talk nerdy to me*

Det ger en sprängande huvudvärk att ha mål och utvecklingssamtal med Chefen! En sprängande huvudvärk och näst intill träningsvärk i käkarna men det känns iaf väldigt bra såhär efteråt och jag blev minst sagt chockad över de nästan 3 timmar det tog. Det är nästan dubbla tiden av vad jag brukar göra av med. Nog för att jag vet att det hänt mycket med mig det senaste året men inte trodde jag att jag blivit en sådan pratkvarn! Jag menar… efter samtalet fortsatte jag runt på lab och pratade med alla som var kvar. Och en 20 minuter var fick de nog allt!
Och om det är någon som undrar så ja, jag känner mig faktiskt utvecklad efter samtalet. Nog för att själva utvecklingen skett under ett års tid men faktiskt; att prata om det plockar fram det bästa ur den känslan. Under det senaste året har jag ju faktiskt lärt mig en hel del, framför allt om hur jag själv fungerar i mina deprimerade stunder vilket har lett till att de faktiskt kommer allt mer sällan. Eller rättare sagt… Jag vet hur jag ska bete mig för att hålla kvar de bra perioderna längre och det känns bra.
Efter två hårda veckor känner jag mig nu lugn och sansad igen och döm om min förvåning när jag insåg att jag faktiskt kan koppla bort jobbet! Kvällen kommer att spenderas halvliggandes i soffan, sjungandes till Så ska det låta för det känns som en lagom jobbig syssla såhär vid något som känns som slutet på ett litet helvete.
I morgon blir det då festande hos HH. Drickan, den inköptes igår då jag också konstaterade att jag nog inte ska gå på systemet tillsammans med L något mer. När han är med är det ingen som vill se något leg, medan jag blev tvungen att visa när jag shoppade på egen hand. Den del av mig som faktiskt erkänner att jag har en liten lätt åldersnoja mådde riktigt bra av det! Mera sånt!