Starta företag-träffar är alltid lika utmattande, men ack så roligt. Man blir peppad till tusen och kan knappt vänta till den dagen man är sin egen chef. Nu låter det ju som om det är något jag gör ofta, gå på starta företag-träff var och varannan dag men så är det såklart inte. Det här var bara den andra. Det låter också som om det bara är att dra igång och så är det bara nästan. Det är mycket jobb och mycket att sätta sig in i men fullt så krångligt som Svensk näringsliv påstår att det är, är det inte. När vår nuvarande regering gick till val för två år sedan pratade de mycket om hur alliansen skulle underlätta för ny-/och småföretagarna men efter mina två träffar på totalt ynka 8 timmar måste jag undra vad de egentligen surrade om. Det finns mängder av kostnadsfri hjälp att få, mängder av stöd från andra som lyckats (och misslyckats) osv. Det har funnits i 22 år (här i Stockholm).
Det är klart... Om man envisas med att göra allting själv, utan hjälp så blir det ju både svårare och krångligare men då kan man ju knappast skylla på staten. Eller? När man börjar på ett nytt jobb skyller man väl inte på chefen när man själv inte brytt sig om att fråga om det man inte förstår? Eller är det bara jag som tycker att jag har det ansvaret själv? Att ta reda på vad jag inte förstår?
Nu tappade jag förstås tråden helt men min poäng är att det som förut kändes som ett överstigligt hinder är nu något som nästan känns som en kul utmaning. Vad jag önskar mig allra mest idag är en butikslokal till överkomlig hyra, gärna på Söder i Stockholm. Någon som kan skänka mig en sådan kanske?
Näst efter det önskar jag mig en massage av mina axlar och nacke, de känns som ett radband av golfbollar och ger mig något som inte riktigt här huvudvärk men helt klart en känsla av olust. Någon som är en fena på massage? Jag har inte så mycket pengar så vi får väl ta det i natura, typ.
Skämt å sido, så har kvällens starta företag-träff givit mig något mycket viktigt i velandet om butik kontra Mary Kay. Vi fick uppgiften att svara på varför vi ville ha ett eget företag. Jag insåg då att det viktigaste inte är att vara sin egen chef eller bestämma sina egna arbetstider utan att göra något jag verkligen brinner för. Jag brinner för böcker, läsande och människor som inte läser deckare bara för att Camilla Läckberg är expert på pr men jag brinner inte för Mary Kay. Att jobba för Mary Kay är hundra resor säkrare än att starta något helt eget eftersom man har ett stort företag i ryggen men nej, inte ens säkerheten är viktigare än passionen. Helst av allt skulle jag vilja leva på mitt skrivande men idag, när det blivit något av en att vara skriben/författare är det svårt att bli publicerad trots att man som jag föddes med en passion för historieberättande. Jag har en annan dröm som jag däremot själv kan påverka i mycket större grad. Nu gäller det bara att våga.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar