På gågatan i Södertälje går leende unga människor från Amnesty och ber oss stödja mänskliga rättigheter. Jag stödjer alltid mänskliga rättigheter. För mig är det självklart. Men det känns så galet på något sätt att de och jag och många andra med mig står på en gata i Kringelstan och pratar om mänskliga rättigheter för människor i förtryckta länder när vår riksdag, bara några mil härifrån, idag lägger upp rader av bevis för varför man ska anta en lag som går emot allt vad människors rätt till integritet heter.
De som känner mig vet att jag är för de flesta typer av bevakning. Att jag blir filmad när jag går över Saltsjötorget här i stan tycker jag känns tryggt. Skulle jag, gud förbjude, bli överfallen och våldtagen så finns det på bild och jag behöver aldrig bli ifrågasatt för att jag just den kvällen druckit ett par öl. Så känner jag om det mesta, för jag har inget att dölja. Det är också ett av argumenten för FRA-lagen. Har man inget att dölja så behöver man inte bry sig. Jag kan alla argument. För rikets säkerhet och allt det där.
För rikets säkerhet har blivit en stor grej sedan 11 september och terroristerna måste klappa händerna av förtjusning över vår rädsla. FRA-lagen hade aldrig varit möjlig före 11/9 2001. De har lyckats skrämma livet ur till och med de skyddade svenskarna (för jag hoppas att det är rädsla och inget annat som får Reinfeldt med anhang att envisas med lagen!). Vad som inte verkar skrämma oss är att alla våra personliga åsikter sparas och kan (även om det såklart är olagligt idag) användas för att få jobbiga människor ur vägen. En verklighet som är långt borta för svenskar idag men vi behöver inte åka långt för att komma till länder där obekväma människor “försvinner” av så enkla anledningar som att de tycker annorlunda än sin regering.
Något som är verklighet redan idag är att inga sådana här system är fria från läckor. Jag hörde en dam ta exemplet med ifall Micke Persbrant skulle skriva ett kärleksbrev som läcker ut, trots att det är helt privat, för att det är sådant som går att sälja. Till skvallerpressen då såklart.
Det kan tyckas trivialt men nästa gång kan det vara företagshemligheter som läcker ut och vem kommer placera sitt företag i Sverige, eller ens samarbeta med företag inom Sveriges gränser, när risken för att företagshemligheter läcker ut ökar så markant? Är det så vi vill ha det?
För den som vill läsa mer så kan man göra det här och på de sidor Anna länkar till.
Nog om det. Ifall ni inte la märke till det högst upp så har jag varit på stan idag! Yey! Jag blev skittrött och har jobbat hårt för att inte somna sen jag kom hem men jag var på stan. Och nu jobbar jag på smutstvätten. Det är en tålamodsprövare vill jag lova! Något pucko hade tvättat något riktigt luddigt innan mig och sen bara lämnat maskinen som den var så nu är alla mina mörka kläder fulla med smått, vitt ludd. Man kan bli irriterad för mindre!
De som känner mig vet att jag är för de flesta typer av bevakning. Att jag blir filmad när jag går över Saltsjötorget här i stan tycker jag känns tryggt. Skulle jag, gud förbjude, bli överfallen och våldtagen så finns det på bild och jag behöver aldrig bli ifrågasatt för att jag just den kvällen druckit ett par öl. Så känner jag om det mesta, för jag har inget att dölja. Det är också ett av argumenten för FRA-lagen. Har man inget att dölja så behöver man inte bry sig. Jag kan alla argument. För rikets säkerhet och allt det där.
För rikets säkerhet har blivit en stor grej sedan 11 september och terroristerna måste klappa händerna av förtjusning över vår rädsla. FRA-lagen hade aldrig varit möjlig före 11/9 2001. De har lyckats skrämma livet ur till och med de skyddade svenskarna (för jag hoppas att det är rädsla och inget annat som får Reinfeldt med anhang att envisas med lagen!). Vad som inte verkar skrämma oss är att alla våra personliga åsikter sparas och kan (även om det såklart är olagligt idag) användas för att få jobbiga människor ur vägen. En verklighet som är långt borta för svenskar idag men vi behöver inte åka långt för att komma till länder där obekväma människor “försvinner” av så enkla anledningar som att de tycker annorlunda än sin regering.
Något som är verklighet redan idag är att inga sådana här system är fria från läckor. Jag hörde en dam ta exemplet med ifall Micke Persbrant skulle skriva ett kärleksbrev som läcker ut, trots att det är helt privat, för att det är sådant som går att sälja. Till skvallerpressen då såklart.
Det kan tyckas trivialt men nästa gång kan det vara företagshemligheter som läcker ut och vem kommer placera sitt företag i Sverige, eller ens samarbeta med företag inom Sveriges gränser, när risken för att företagshemligheter läcker ut ökar så markant? Är det så vi vill ha det?
För den som vill läsa mer så kan man göra det här och på de sidor Anna länkar till.
Nog om det. Ifall ni inte la märke till det högst upp så har jag varit på stan idag! Yey! Jag blev skittrött och har jobbat hårt för att inte somna sen jag kom hem men jag var på stan. Och nu jobbar jag på smutstvätten. Det är en tålamodsprövare vill jag lova! Något pucko hade tvättat något riktigt luddigt innan mig och sen bara lämnat maskinen som den var så nu är alla mina mörka kläder fulla med smått, vitt ludd. Man kan bli irriterad för mindre!
2 kommentarer:
Usch för luddlämnare=( Det går ju nästan inte att få bort från svarta kläder juhe...
Blääää, annars så är jag gla=)
Kraaaaaam
Sabina:
Eller hur, stryk skulle de ha!
Va bra att du är gla, det tycker jag om!
Kram
Skicka en kommentar