Nej, det var inte en felstavning av “avvecklat” även om jag helst talar tyst om de ludna potatisarna och att jag inte minns när jag städade där inne sist. Det var verkligen äckligt! Jag är ju som bekant inget större fan av diskning, faktum är att jag gladeligen skulle betala någon som kom och diskade åt mig om jag hade råd, och nu har jag ju dessutom legat i princip däckad en vecka. Jag har bara gjort det som varit absolut nödvändigt. Som att åka till Märsta och dricka öl till exempel. Disk är aldrig nödvändigt! Eller… ja, idag var det nog nödvändigt men jag tycker vi släpper det. Det va äckligt. Nu är det oäckligt. Gott så.
Jag jobbar på inspirationen. Det går sådär. Det blir så när man spenderar hela dagarna sovandes och snörvlandes och dessutom lever på soppa och glass. Idag har jag ätit riktig mat för första gången på en vecka (därav nödvändigheten av att diska först) så kanske blir jag människa igen snart. Förkylningen är på bättringsvägen. Jag har fått tillbaka min röst [infoga valfritt glädjerop] och kan hålla mig vaken mer än två-tre timmar i sträck utan Alvedon. Dessutom har jag ju lyckats äta och det bara måste ju vara bra. Bihålorna och öronen mår väl fortfarande sådär men dem hindrar mig ju inte från att ta lita korta promenader, få lite solsken och se lite folk.
Kanske hade jag redan varit frisk om jag låtit bli den där kvällen i Märsta (eller om jag iaf gjort som jag tänkte och inte stannat så länge) men då hade jag ju å andra sidan inte haft så sjukt trevligt som jag hade. Söta pojkar är ju liksom aldrig fel!
Men om jag skulle försöka få det här locket för öronen att släppa då och sen titta på lite CSI NY...
Jag jobbar på inspirationen. Det går sådär. Det blir så när man spenderar hela dagarna sovandes och snörvlandes och dessutom lever på soppa och glass. Idag har jag ätit riktig mat för första gången på en vecka (därav nödvändigheten av att diska först) så kanske blir jag människa igen snart. Förkylningen är på bättringsvägen. Jag har fått tillbaka min röst [infoga valfritt glädjerop] och kan hålla mig vaken mer än två-tre timmar i sträck utan Alvedon. Dessutom har jag ju lyckats äta och det bara måste ju vara bra. Bihålorna och öronen mår väl fortfarande sådär men dem hindrar mig ju inte från att ta lita korta promenader, få lite solsken och se lite folk.
Kanske hade jag redan varit frisk om jag låtit bli den där kvällen i Märsta (eller om jag iaf gjort som jag tänkte och inte stannat så länge) men då hade jag ju å andra sidan inte haft så sjukt trevligt som jag hade. Söta pojkar är ju liksom aldrig fel!
Men om jag skulle försöka få det här locket för öronen att släppa då och sen titta på lite CSI NY...
2 kommentarer:
Skönt du är på bättringsvägen. Vilken tur du har oäckligt i köket nu. Håller med om att det är tråkigt, men jag tycker det är ett måste, att diska alltså. Alla är vi olika och tur är det. Om det nu var jätte trevligt i Märsta, kanske var det värt en vecka i sängen. Kram på dig från Anette
Anette:
Helt klart var det värt en vecka i sängen!! :)
Skicka en kommentar