Här om dagen fick jag låna några böcker av en bekant, en släkting, som älskar böcker precis lika mycket som jag men som bestämt hävdar att hon absolut inte tycker om fantasy. Fair enough, jag gillar inte deckare. Hon ville nu att jag skulle läsa något annat. Lite “riktig” litteratur. Men så när jag igår börjar läsa den ena boken jag lånat får jag till min förvåning en stark känsla av deja vù. Förutom att boken faktiskt utspelar sig i det verkliga Spanien så har den allt som en fantasyroman har, det episka berättandet, magin och sökandet. Jag drar mig till minnes med vilka ord hon beskrev de böcker hon helst läser och får en känsla av att hon aldrig någonsin läst en fantasyroman. Det gör mig lite irriterad. Alla dessa förutfattade meningar!
Det spelar ingen roll vad det handlar om, det finns alltid fördomar och alla är så övertygade om sin egen förträfflighet. Ingeting kan få en att ändra åsikt. Ges man chansen att få ta del av bevis för motsatsen blir man defensiv, stoppar huvudet i sanden och vill inte vara med, ofta ackompanjerar man det med en överlägsen kommentar eller ett dito skratt.
Jag säger inte att jag är fördomsfri! Det tror jag ingen är men man kan vara mer eller mindre öppen för nya idéer. Jag inbillar mig att jag tillhör den skara som är medveten om att fördomar är till för att identifieras och förgöras eftersom jag själv tillhör flera av de grupper så många har förutfattade meningar om.
Jag läser fantasy, vilket ju inte anses vara allt annat än “fint” inom litteraturkretsar. Jag har flertalet synliga piercings och tatueringar tillsammans med en klädstil som ofta lutar åt det gotiska hållet och det anses ju inte vara seriöst. Att jag faktiskt kan sköta ett helt vanligt jobb och vara precis lika duktig på det som vilken kostymnisse som helst finns inte på det “normala” samhällets världskarta. Jag är dessutom överviktig (lat och lite korkad), singel (lesbisk eller tragisk, take your pick), kemiingenjör (konstig), allmän nörd (ännu konstigare), bipolär (dum i huvudet, mentalt svag alt. äh, skärp dig bara!) osv. Allt det har gjort mig uppmärksam på mina egna fördomar.
Självklart har du inga fördomar! Eller, jo det har du. Alla har vi fördomar. Det är fullständigt mänskligt att ha fördomar men vi måste våga erkänna det och vara öppna för motbevisen. Livet blir så mycket mer innehållsrikt om vi inte bara trampar i samma gamla spår dag ut och dag in. Våga prova nya saker! Läs en fantasyroman! Tycker du fotfarande inte om det efteråt? Då kan jag köpa det men våga erkänna att du gillade det, om så är fallet. Våga vidga dina vyer, damn it! Ett litet steg i taget.
Det spelar ingen roll vad det handlar om, det finns alltid fördomar och alla är så övertygade om sin egen förträfflighet. Ingeting kan få en att ändra åsikt. Ges man chansen att få ta del av bevis för motsatsen blir man defensiv, stoppar huvudet i sanden och vill inte vara med, ofta ackompanjerar man det med en överlägsen kommentar eller ett dito skratt.
Jag säger inte att jag är fördomsfri! Det tror jag ingen är men man kan vara mer eller mindre öppen för nya idéer. Jag inbillar mig att jag tillhör den skara som är medveten om att fördomar är till för att identifieras och förgöras eftersom jag själv tillhör flera av de grupper så många har förutfattade meningar om.
Jag läser fantasy, vilket ju inte anses vara allt annat än “fint” inom litteraturkretsar. Jag har flertalet synliga piercings och tatueringar tillsammans med en klädstil som ofta lutar åt det gotiska hållet och det anses ju inte vara seriöst. Att jag faktiskt kan sköta ett helt vanligt jobb och vara precis lika duktig på det som vilken kostymnisse som helst finns inte på det “normala” samhällets världskarta. Jag är dessutom överviktig (lat och lite korkad), singel (lesbisk eller tragisk, take your pick), kemiingenjör (konstig), allmän nörd (ännu konstigare), bipolär (dum i huvudet, mentalt svag alt. äh, skärp dig bara!) osv. Allt det har gjort mig uppmärksam på mina egna fördomar.
Självklart har du inga fördomar! Eller, jo det har du. Alla har vi fördomar. Det är fullständigt mänskligt att ha fördomar men vi måste våga erkänna det och vara öppna för motbevisen. Livet blir så mycket mer innehållsrikt om vi inte bara trampar i samma gamla spår dag ut och dag in. Våga prova nya saker! Läs en fantasyroman! Tycker du fotfarande inte om det efteråt? Då kan jag köpa det men våga erkänna att du gillade det, om så är fallet. Våga vidga dina vyer, damn it! Ett litet steg i taget.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar