Det är tyst och lugnt på gatan utanför. Inte för att det brukar vara mycket oväsen men det är lite extra tyst nu utan bussar. Lite som när strömmen går och den där fläkten man alltid hör men aldrig tänker på tystnar. En tystnad som faktiskt hörs.
Det är mycket som är annorlunda utan bussar. Stan är full av folk som faktiskt promenerar på trottoarerna. Vissa är fullpackade med prylar efter shopping eller packning som ska med på pendeltåget. Men ingen ser vidare besvärad ut. Det tycker jag är skönt för det speglar den allmänna uppfattningen om busstrejken. Alla dessa människor får en fysiskt jobbigare vardag när de inte kan ta bussen med sina paket, matkassar och allt vad de kan tänkas bära på och de måste säkerligen planera annorlunda, så rent teoretiskt borde de vara grymt upprörda. Ändå verkar de allra flesta ta det med ro. Vilket känns bra.
Inte för att jag är en strejkande busschaufför. Däremot har jag läst vad de vill med sin strejk och faktiskt… de borde inte behöva strejka för sådant. Det borde vara självklart att inte behöva jobba under sådana förhållanden. Framför allt när vi pratar Sverige. Jag menar, en lastbilschaufför får inte köra mer än 8 timmar utan vila, efter 8 timmar anses han en samhällsfara, så hur kan en busschaufför ha arbetstider på över 13 timmar? De kör ju runt på en massa människor! Livsfarligt mina vänner, livsfarligt.
Det finns mycket att säga om strejkande busschaufförer men jag lämnar nu ämnet därhän. De upprörda kommentarer jag hört om hur besvärligt det blivit är bara löjliga. Själv är jag glad för motionen. Innan jag slutade på AZ och köpte busskort gick jag överallt, hur mycket jag än hade att bära på. Jag skulle tro att busskortet har stor del i min viktuppgång, ändå är det ju ett måste när man åker så mycket pendeltåg som jag gjort det senaste året. Att jag sen också tar bussen fast jag inte måste är inte bra. En ren diciplinsak. Har jag tur gör busstrejken att jag kommer igång med promenerandet till och från tåg och centrum så pass att jag kan fortsätta med det även efter allt vad strejker heter.
Det är mycket som är annorlunda utan bussar. Stan är full av folk som faktiskt promenerar på trottoarerna. Vissa är fullpackade med prylar efter shopping eller packning som ska med på pendeltåget. Men ingen ser vidare besvärad ut. Det tycker jag är skönt för det speglar den allmänna uppfattningen om busstrejken. Alla dessa människor får en fysiskt jobbigare vardag när de inte kan ta bussen med sina paket, matkassar och allt vad de kan tänkas bära på och de måste säkerligen planera annorlunda, så rent teoretiskt borde de vara grymt upprörda. Ändå verkar de allra flesta ta det med ro. Vilket känns bra.
Inte för att jag är en strejkande busschaufför. Däremot har jag läst vad de vill med sin strejk och faktiskt… de borde inte behöva strejka för sådant. Det borde vara självklart att inte behöva jobba under sådana förhållanden. Framför allt när vi pratar Sverige. Jag menar, en lastbilschaufför får inte köra mer än 8 timmar utan vila, efter 8 timmar anses han en samhällsfara, så hur kan en busschaufför ha arbetstider på över 13 timmar? De kör ju runt på en massa människor! Livsfarligt mina vänner, livsfarligt.
Det finns mycket att säga om strejkande busschaufförer men jag lämnar nu ämnet därhän. De upprörda kommentarer jag hört om hur besvärligt det blivit är bara löjliga. Själv är jag glad för motionen. Innan jag slutade på AZ och köpte busskort gick jag överallt, hur mycket jag än hade att bära på. Jag skulle tro att busskortet har stor del i min viktuppgång, ändå är det ju ett måste när man åker så mycket pendeltåg som jag gjort det senaste året. Att jag sen också tar bussen fast jag inte måste är inte bra. En ren diciplinsak. Har jag tur gör busstrejken att jag kommer igång med promenerandet till och från tåg och centrum så pass att jag kan fortsätta med det även efter allt vad strejker heter.
3 kommentarer:
Ut och gå bruden!
Det är dags att fundera på årets Brolöp........ 5 km 23 augusti!
Jag har frågat Angelika som funderade skarpt på det hela samt att ta med äldsta dottern Emma.
Ut och gå, ut och gå. Det gäller att ha diciplin också. Förr tyckte jag att det var kul men nu...
Brolöpet låter inte helt fel, bara jag slipper springa. Det pallar inte mina knän.
Springa är no no utan gå är det som gäller. Med eller utan stavar.....
Skicka en kommentar