I onsdags fick jag mitt livs första fästing, dvs den första som faktiskt satt sig fast på kroppen istället för att bara krypa runt på benen. Det var inte alls så panikartat som jag befarat. Kanske för att den satt lättåtkomligt på låret och jag hade besök av Lillebror, som är fästingplockarexpert. Dessutom var den fortfarande yttepytte och kan inte ha suttit länge, vilket nog hjälper när jag behöver dämpa min dödsångest. För helt klart kommer jag ju dö av den där fästingen. Får jag inte borrelia eller TBE så kommer jag definitivt få spetälska eller nåt så att låret och halva höften trillar av. Faktiskt!
Den akuta hypokondrikerångesten har dock uteblivit såhär långt. Det stannar vid en olustig känsla kring låret och allmän smånojighet. Jag är mäkta stolt över mig själv för det! Vi får väl se hur det artar sig. Det är ju trots allt vidriga små äckelkryp vi pratar om.
Den akuta hypokondrikerångesten har dock uteblivit såhär långt. Det stannar vid en olustig känsla kring låret och allmän smånojighet. Jag är mäkta stolt över mig själv för det! Vi får väl se hur det artar sig. Det är ju trots allt vidriga små äckelkryp vi pratar om.
5 kommentarer:
åå fy. jag har inte haft en fästing sen jag var liten tror jag.. huva. ha en bra helg!
Hua fästingpästingäckelpäckelblä..
Har aldrig haft någon ännu så länge.
Kraaaaaaaaaaam å nej du kommer inte att dö...
Men hallå, man kan tro att du och S aldrig är ute. jag har överlevt de äckliga små krypen i flera år. Denna sommar har jag säkert haft minst 10st som suttit fast Inga roliga små kryp. Helt säker på att du kommer överleva detta. du ska vara stolt som inte blev hysterisk, det blev jag vid första fästingen. tur nog har det gott över, annars skulle jag vara hysterisk hela tiden. Kramis Anette
Vargakvinnan:
Detsamma! Puss på dig bönan!
Sabina:
Apäckliga är de men jag tror också jag överlever.
Kramen!
Anette:
Det ironiska är ju att när jag verkligen är ute i skogen eller grottar i rabatterna har jag aldrig en enda fästing (inte ens när vi lekte uppe i Hemingsby där det drällde av dem) men nu, när jag bara suttit på bryggan/altanen, då fick jäklar. Fast den kan inte ha satt sig förrän på natten för den va minimal när jag hittade den under morgonduschen...
Ha en bra helg!
Kramis!
Tack för en alldeles, alldeles underbar dag!!!
Kram / Mona
Skicka en kommentar