En entusiastisk Fisen berättar sakligt för sin gammelmormor om hur det var när han åkte till Norrtälje och såg ostindiefararen Götheborg. Min egen lillgamla Fisen, som älskar allt vad skepp och pirater heter var alldeles salig när besättningen dessutom pratade om Jack Sparrow.
Det var en mäktig syn. Götheborg. Och det kändes pampigt när vi igår stod på vår brygga och såg henne glida förbi så nära att vi nästan kunde ta på henne. Idag var vi sen in till Norrtan och gick ombord. Hon är ett imponerande bygge och jag fascineras över alla handgjorda detaljer. Det var inte utan att jag önskade få jobba på henne under en resa eller så. Och då ska vi inte tala om hur Fisen reagerade. Igår stod han och hoppade i extas på bryggan, idag hade han nog lite svårt att greppa det hela och såg därför mest chockad ut. Fjant, han var mest bara arg för att han inte fick gå som han ville och brydde sig inte det minsta om att segelfartyg är allt annat än barnsäkra…
Det har varit härligt att ha dem här och jag sörjer lite över att jag mådde som jag gjorde. Ibland behöver jag ju få vara ifred men det går helt enkelt inte när man hör de där två gå omkring och ropa på en, när Fisen säger “Hanna jag vill att du ska leka med mig” eller när Fjant tar ett fast tag om ens fingrar, säger “fiss” och resolut drar med en fram till den sjungande fisken för att vi ska dansa. Jag kan stänga in mig på mitt rum men det är omöjligt att få ro i själen.
Nu ska jag äntligen få min efterlängtade ro men jag saknar dem redan. Hela familjen Lillebror. Ni ska veta att jag snart är där och hälsar på.
Det var en mäktig syn. Götheborg. Och det kändes pampigt när vi igår stod på vår brygga och såg henne glida förbi så nära att vi nästan kunde ta på henne. Idag var vi sen in till Norrtan och gick ombord. Hon är ett imponerande bygge och jag fascineras över alla handgjorda detaljer. Det var inte utan att jag önskade få jobba på henne under en resa eller så. Och då ska vi inte tala om hur Fisen reagerade. Igår stod han och hoppade i extas på bryggan, idag hade han nog lite svårt att greppa det hela och såg därför mest chockad ut. Fjant, han var mest bara arg för att han inte fick gå som han ville och brydde sig inte det minsta om att segelfartyg är allt annat än barnsäkra…
Det har varit härligt att ha dem här och jag sörjer lite över att jag mådde som jag gjorde. Ibland behöver jag ju få vara ifred men det går helt enkelt inte när man hör de där två gå omkring och ropa på en, när Fisen säger “Hanna jag vill att du ska leka med mig” eller när Fjant tar ett fast tag om ens fingrar, säger “fiss” och resolut drar med en fram till den sjungande fisken för att vi ska dansa. Jag kan stänga in mig på mitt rum men det är omöjligt att få ro i själen.
Nu ska jag äntligen få min efterlängtade ro men jag saknar dem redan. Hela familjen Lillebror. Ni ska veta att jag snart är där och hälsar på.
3 kommentarer:
Visst är det härliga de små liven. Förstår om du behöver lite tystnad med vila nu, ett kort tag i alla fall./Anette
Å kul för honom=) Å för dig att se hans glädje=)
Kram
Kram på er båda två!
Skicka en kommentar