Jag har gjort mitt bästa för att ta vara på de sista dagarna av ledighet. Jag har mest solat, badat och läst (fast såklart inte samtidigt som jag badat). Bridget Jones har jag givit upp, det var alldeles för fjolligt för min smak. Nu njuter jag av Historikern istället. Verkligen njuter!
De små kusinerna från norrland har varit på besök också. Inte så små längre förstås, även om den yngsta gärna skulle vilja vara liten och därmed förväntar sig full service från omgivningen. Det måste varit en chock att inte få det… Farmor var med också och igår var vi på långtur med båten. Personligen lekte jag kuttersmycke hela färden. Det är mysigare än mysigast att sitta framme i fören och känna vinden genom håret och ha vattnet stänkandes över benen. Att jag lyckats bli brun i ansiktet för första gången sen… ja, sen jag var på Jersey när jag var 17, är bara en bonus. Senare på kvällen spelade vi spel, både i brädformat och på tv:n. På det hela taget var det trevligt att ha kusinerna här. Vi träffas så sällan och nu börjar de bli så pass gamla att vi faktiskt har behållning av varandra, vilket inte gäller samtliga i kusinskaran (ja, jag har en hel armé sådana ja).
I morgon ska jag bara sitta på balkongen och suga i mig det sista lugnet innan jag börjar jobba igen. Egentligen borde jag väl inte få gnälla över att börja jobba, jag har ju trots allt varit ledig i ett år (även om jag pluggat så var det ju för nöjes skull), men lite återgå-till-arbeteångest har man väl alltid. Jag vill ju jobba. Samtidigt så vill jag ligga hängmattan och läsa min bok. Ja ni förstår. Det känns inte alls som att jag varit ledig ett helt år. Att jag sen ska återgå till nästan samma sak som förut svider lite också. Jag hade velat gå framåt. Eller i sidled. Till något annat, men det faktum att jag gjorde min livs resa till Nya Zeeland satte stopp för det på flera sätt. Inte för att jag ångrar resan! Jag hade inte velat göra något annorlunda men det innebär ju inte, på något sätt, att jag automatiskt finner nöje i att göra nästan exakt samma sak som på mitt förra jobb.
De små kusinerna från norrland har varit på besök också. Inte så små längre förstås, även om den yngsta gärna skulle vilja vara liten och därmed förväntar sig full service från omgivningen. Det måste varit en chock att inte få det… Farmor var med också och igår var vi på långtur med båten. Personligen lekte jag kuttersmycke hela färden. Det är mysigare än mysigast att sitta framme i fören och känna vinden genom håret och ha vattnet stänkandes över benen. Att jag lyckats bli brun i ansiktet för första gången sen… ja, sen jag var på Jersey när jag var 17, är bara en bonus. Senare på kvällen spelade vi spel, både i brädformat och på tv:n. På det hela taget var det trevligt att ha kusinerna här. Vi träffas så sällan och nu börjar de bli så pass gamla att vi faktiskt har behållning av varandra, vilket inte gäller samtliga i kusinskaran (ja, jag har en hel armé sådana ja).
I morgon ska jag bara sitta på balkongen och suga i mig det sista lugnet innan jag börjar jobba igen. Egentligen borde jag väl inte få gnälla över att börja jobba, jag har ju trots allt varit ledig i ett år (även om jag pluggat så var det ju för nöjes skull), men lite återgå-till-arbeteångest har man väl alltid. Jag vill ju jobba. Samtidigt så vill jag ligga hängmattan och läsa min bok. Ja ni förstår. Det känns inte alls som att jag varit ledig ett helt år. Att jag sen ska återgå till nästan samma sak som förut svider lite också. Jag hade velat gå framåt. Eller i sidled. Till något annat, men det faktum att jag gjorde min livs resa till Nya Zeeland satte stopp för det på flera sätt. Inte för att jag ångrar resan! Jag hade inte velat göra något annorlunda men det innebär ju inte, på något sätt, att jag automatiskt finner nöje i att göra nästan exakt samma sak som på mitt förra jobb.
3 kommentarer:
Härligt med sol o bad. Misstänker det var Sundsvallsbesök, kul. Ja du Hanna då var det åter dags att börja jobba, tiden går fort. lycka till imorgon, skönt med kort vecka.
Ja jisses gumsan, det är klart du har börjajobbaångest, vem skulle inte ha det, shit alltså ett helt år, det är länge det. Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa i varjefall å att du känner dig uppskattad å omtyckt på den nya arbetet.
Ha det gott,
puss å kram//S
Anette:
Så är det. Barnen utan föräldrarna.
Sabina:
Tack! Annars får jag bara höra att jag inte ska gnälla, jag har ju varit ledig länge.
Skicka en kommentar