Nu är det i princip färdigt för en fotografering. Det är inte visningsstädat men det duger på ytan. Jag tänker inte göra något mer idag. Vill mest att tredje dagen med huvudvärk bara ska ta slut. Skönt nog var det en kort dag på jobbet idag, eftersom jag hade en läkartid för min mensvärk. Det är skönt med läkare som tar en på allvar. Jag var orolig för att få ett nytt ta två Ipren till svar men fick istället har man kommit så långt att man vet att bara Voltaren hjälper, då är det dags att prova något nytt. Nu blir det något nytt. Så fort jag fått lite klirr i kassan. Om två veckor.
Jag känner mig väl värd en stund i soffan nu. Med boken, en kopp te och lite levande ljus. Att sitta uppkrupen under filten och lyssna på regnets smattrande här utanför. Denna tredje dagens huvudvärk vill dock annorlunda. Denna molande smärta som inga värktabletter vill rå på. Det gör inte jätteont men jag vaknar och jag somnar med samma envisa värk och det gör mig så trött. Trött på att behöva göra allt i slow motion. Trött på att det tar i desto mer när jag gör något fysiskt ansträngande. Trött på att det ekar i huvudet när jag skrattar. Som en förkylningshuvudvärk utan förkylning. Way irriterande!
Ungefär som självsprickan i tummen, den brända middagen och hålet i strumpan.
Inget är riktigt rätt just nu. Jag känner mig allmänt låg. Roten till det onda är orsaken till min huvudvärk, vilken den än är. Såklart regnar det dagarna i ända just nu och det börjar bli mörkare på kvällarna men jag brukar tycka om hösten. Den är som poesi i färg. Inget är mycket vackrare än en djupröd lönn och inget luktar mycket godare än en fuktig skogsbacke. Att de gulnande löven i år får slåss om uppmärksamheten med midsommarblomster som blommar om gör inte tiden mindre fascinerande.
Åh, om jag bara orkade ge mig ut i höstrusket!
Jag känner mig väl värd en stund i soffan nu. Med boken, en kopp te och lite levande ljus. Att sitta uppkrupen under filten och lyssna på regnets smattrande här utanför. Denna tredje dagens huvudvärk vill dock annorlunda. Denna molande smärta som inga värktabletter vill rå på. Det gör inte jätteont men jag vaknar och jag somnar med samma envisa värk och det gör mig så trött. Trött på att behöva göra allt i slow motion. Trött på att det tar i desto mer när jag gör något fysiskt ansträngande. Trött på att det ekar i huvudet när jag skrattar. Som en förkylningshuvudvärk utan förkylning. Way irriterande!
Ungefär som självsprickan i tummen, den brända middagen och hålet i strumpan.
Inget är riktigt rätt just nu. Jag känner mig allmänt låg. Roten till det onda är orsaken till min huvudvärk, vilken den än är. Såklart regnar det dagarna i ända just nu och det börjar bli mörkare på kvällarna men jag brukar tycka om hösten. Den är som poesi i färg. Inget är mycket vackrare än en djupröd lönn och inget luktar mycket godare än en fuktig skogsbacke. Att de gulnande löven i år får slåss om uppmärksamheten med midsommarblomster som blommar om gör inte tiden mindre fascinerande.
Åh, om jag bara orkade ge mig ut i höstrusket!
2 kommentarer:
Det kommer bättre dagar, hösten har just börjat. En del i hösten är att få mysa i soffan med levande ljus. Själv ska även jag vila en stund nu, innan det är dags för fotboll. Marcus sover som en jag vet inte vad på soffan. Imorgon är det äntligen dags för examen. Lite jobbigt då jag har huvudvärk, feber och ont i lungorna. Men du, det är bara att bita ihop, tur jag ska åka tåg./ kram anette
Anette:
Håller tummarna för att det gick bra med din examen!
Idag är det finare väder så jag och min huvudvärk är lite gladare nu :)
Skicka en kommentar