Jag tänkte egentligen inte att jag skulle skriva något ikväll. Kom nyss hem och tänkte gå raka vägen till bingen, läsa en kort stund och sen sova sött. Det blir inte så. För det första verkar jag ha otroligt svårt att inte slå igång den här släptoppen hur ont om tid jag än har. För det andra är jag lite för arg, eller kanske mera stött eller ledsen, för att sova sött just nu.
Pratade med en vän på tåget. En som jag tycker väldigt mycket om och som jag skulle göra i princip vad som helst för. Jag tycker dessutom att jag ställt upp riktigt mycket och lyssnat på de problem och intriger hon haft de senaste månaderna, även om hon ringt mig halv 2 på natten och velat prata om vad jag knappats skulle kallat intriger. För det är sådant vänner gör! Nu ska denna vän snart åka bort i 10 veckor. Helgen innan tänkte vi träffas några stycken, förmodligen i Märsta, och svira lite. Jag tycker hon kan hänga på så att vi får fira av henne lite och det har låtit som att det kanske ska bli så. Till idag.
- Men ehm - jag hade nog tänkt gå ut i byn (Sthlm) och bli full.
- Man kan bli full i Märsta också.
- Ja, fast R blir nog arg om jag inte följer med.
R är en kompis till vännens ex och numera också kompis med vännen. Det är väldigt mycket R just nu. Precis som det är mycket L och L och N och allt va de heter. Några hon inte umgåtts med särdeles länge.
- Fast vi kanske blir arga om du inte följer med oss.
- Ja, fast det är ju jag som ska åka bort så jag bestämmer vilka jag vill umgås med!
Så det är det man får för att man lyssnar (och i princip inte alls får vädra sina egna problem, ni vet de där som inte handlar om vilken kille jag ska dejta och hur jobbigt det är att ha fler och välja på), förlorar nattsömn (eftersom det ofta ringer precis när jag ska till att somna) och försöker finnas till hands!
Självklart får hon spendera sin sista kväll i Sthlm med vilka hon vill men det känns faktiskt lite jobbigt att bli ratad för någon som hon ju visserligen tycker om att umgås med men som varit del i de flera av intrigerna hon gnällt över. Vi andra vill ju också umgås med henne! Men jag tror det är där det brister, för har blivit väldigt mycket hon och hennes behov (vi rings ju mest bara när hon har behöver prata…) och väldigt lite vad andra kan behöva. Att vi vill träffa henne innan hon åker för att vi tycker om henne verkar inte spela någon roll. Våra känslor är ju trots allt rätt oviktiga. Vi är ju bara hennes s.k vänner...
Pratade med en vän på tåget. En som jag tycker väldigt mycket om och som jag skulle göra i princip vad som helst för. Jag tycker dessutom att jag ställt upp riktigt mycket och lyssnat på de problem och intriger hon haft de senaste månaderna, även om hon ringt mig halv 2 på natten och velat prata om vad jag knappats skulle kallat intriger. För det är sådant vänner gör! Nu ska denna vän snart åka bort i 10 veckor. Helgen innan tänkte vi träffas några stycken, förmodligen i Märsta, och svira lite. Jag tycker hon kan hänga på så att vi får fira av henne lite och det har låtit som att det kanske ska bli så. Till idag.
- Men ehm - jag hade nog tänkt gå ut i byn (Sthlm) och bli full.
- Man kan bli full i Märsta också.
- Ja, fast R blir nog arg om jag inte följer med.
R är en kompis till vännens ex och numera också kompis med vännen. Det är väldigt mycket R just nu. Precis som det är mycket L och L och N och allt va de heter. Några hon inte umgåtts med särdeles länge.
- Fast vi kanske blir arga om du inte följer med oss.
- Ja, fast det är ju jag som ska åka bort så jag bestämmer vilka jag vill umgås med!
Så det är det man får för att man lyssnar (och i princip inte alls får vädra sina egna problem, ni vet de där som inte handlar om vilken kille jag ska dejta och hur jobbigt det är att ha fler och välja på), förlorar nattsömn (eftersom det ofta ringer precis när jag ska till att somna) och försöker finnas till hands!
Självklart får hon spendera sin sista kväll i Sthlm med vilka hon vill men det känns faktiskt lite jobbigt att bli ratad för någon som hon ju visserligen tycker om att umgås med men som varit del i de flera av intrigerna hon gnällt över. Vi andra vill ju också umgås med henne! Men jag tror det är där det brister, för har blivit väldigt mycket hon och hennes behov (vi rings ju mest bara när hon har behöver prata…) och väldigt lite vad andra kan behöva. Att vi vill träffa henne innan hon åker för att vi tycker om henne verkar inte spela någon roll. Våra känslor är ju trots allt rätt oviktiga. Vi är ju bara hennes s.k vänner...
5 kommentarer:
Jobbigt och tråkigt!
Tyvärr brukar det nästan alltid bli så att dessa personer ångrar sig efter ett tag, men det är ändå aldrig kul att bli bortratad av en vän...men du har trots allt gjort så mycket du kunnat, eller hur?
Du har gjort vad du kan, varit/är en vän. Hoppas du sov gott inatt./kram anette
DMH:
Frågan är väl hur mycket man ska stå ut med innan man ledsnar totalt. Har jag väl gjort det spelar det nog ingen roll hur mycket hon ändrar sig!
Anette:
Vi tar om det där. Hoppas jag sover gott inatt, eftersom jag inte gjorde det igår natt!
Hanna, fråga dig själv nästa gång om du vill lyssna på henne eller sova, om du kan tänka dig att lyssna på henne utan att förvänta dig att få något tillbaka. Det är bara på det sättet sådana personer kan behandlas. De förstår inte det där med tjänster och gentjänster. Å man blir bara ledsen när man märker att de inte lyssnat alls på det man sagt och inte bryr sig ett dugg när man själv är i nöd. Så fråga dig själv vad DU är beredd att göra.
Kram / Mona
Mona:
Visst är det så! Problemet är kanske att gentjänsterna känns så självklara för mig... Jag får helt enkelt sluta förvänta mig sådana!
Kram
Skicka en kommentar