Jag tycker så illa om fredagar för att:
*Jag är äckligt trött efter en hel arbetsvecka. Oavsett årstid.
*Tröttheten framkallar det värsta ur mina depressions/ångestproblem.
*Liksom problemen med att tygla humöret kring irritation och ilska.
*Sitta på bussen/tågen, med gråten i halsen, mitt ibland alla hemvändande pendlare, är en plåga.
*Och att gråta sig till sömns är inte någon favorithobby.
Det är fredagar i allmänhet. Den senaste fredagen var jobbigare än vanligt. För det första så är det allt med pengar, flytt, långdragna lägenhetsaffärer, tråkigt jobb, det faktum att inget någonsin går smidigt, känslan av att det inte är okej att klaga för “alla” har det lika kämpigt (som om det gör det hela bättre…) osv.
Och så är det dessa drömmar. Drömmarna som jag vaknar upp ur med hjärtat i halsgropen och en stor klump av sorg i magen. Drömmarna när någon jag håller mycket av dör, ofta en våldsam död. Drömmarna som försätter mig i sorgestämning för resten av dagen. Var kommer de ifrån, dessa onda drömmar? Vad vill de mig?!
Personen i drömmarna är sällan densamma men alltid någon jag tycker om. Sättet de dör på är heller sällan detsamma men känslan av panik, sorg och rädsla känns igen från gång till gång. Den känslan får jag gå med hela dagen om jag inte får tag i personen ifråga. Vilket jag sällan får eftersom jag aldrig kan komma på en anledning att ringa dem. Meningen “jag drömde att du dog och ville bara försäkra mig om att det inte var så” låter allt mer sinnessjuk i mina egna öron och hur låter det då inte i andra änden av linjen?! Kan det möjligen vara det bästa sättet att försäkra sig om att aldrig någonsin bli uppringd igen?
Förresten så är det förbaskat svårt att skriva utan varken linser eller glasögon!
Och så är det dessa drömmar. Drömmarna som jag vaknar upp ur med hjärtat i halsgropen och en stor klump av sorg i magen. Drömmarna när någon jag håller mycket av dör, ofta en våldsam död. Drömmarna som försätter mig i sorgestämning för resten av dagen. Var kommer de ifrån, dessa onda drömmar? Vad vill de mig?!
Personen i drömmarna är sällan densamma men alltid någon jag tycker om. Sättet de dör på är heller sällan detsamma men känslan av panik, sorg och rädsla känns igen från gång till gång. Den känslan får jag gå med hela dagen om jag inte får tag i personen ifråga. Vilket jag sällan får eftersom jag aldrig kan komma på en anledning att ringa dem. Meningen “jag drömde att du dog och ville bara försäkra mig om att det inte var så” låter allt mer sinnessjuk i mina egna öron och hur låter det då inte i andra änden av linjen?! Kan det möjligen vara det bästa sättet att försäkra sig om att aldrig någonsin bli uppringd igen?
Förresten så är det förbaskat svårt att skriva utan varken linser eller glasögon!
3 kommentarer:
Fy, det låter verkligen hemskt!
Kram på dig och hoppas du känner dig på betydligt bättre humör i dag!!
Tror jag får ta det lite lugnare med mina försöka att få det kännas lite ljusare. En sak i alla fall, trots nada glasögon eller linser kan du skriva.Hoppas denna dag och många med den blir bättre/Kram anette
DMH:
Hemskt är bara förnamnet!
Humöret svajar men det är uppåt just nu :)
Anette:
Det är iaf jättesnällt att du försöker få det kännas lite ljusare!
Rättstavningsprogram är underbara när man inga linser har! ;)
Kram
Skicka en kommentar