Han var förvisso ingen höjdare när vi sågs för dryga veckan sedan men han ska ha cred för att han hör av sig. Han hörde visserligen av sig redan förra helgen och tackade för härliga kyssar (det känns ju skönt att det åtminstone var bra för en av oss) men jag trodde knappast jag skulle få något sms en hel vecka senare. Som jag sa till Minimonstret; jag får kanske ge honom en chans till.
I helgen var jag ju dock extremt upptagen med allt från att lappa och laga mig själv till att passa übersöta Fjant så jag var tvungen att snällt avböja förslaget om att (det vore kul om vi kunde) hitta på något. Lite mindre snällt, men fortfarande med glimten i ögat, talade jag om att jag gärna hittar på något en annan dag, förutsatt att han uppför sig då. Svaret jag fick (vi får göra det någon annan gång) ger mig känslan av att inte behöva ge någon en chans till. Jag vet inte vad det är men någon annan gång brukar betyda i princip aldrig.
Eftersom jag nu är så otroligt bäng som jag är känns det faktiskt lite tråkigt. Fråga mig inte hur jag kan tycka det efter den katastrofala kvällen! Det är inget jag tänker analysera speciellt ingående. Jag är inne på att det har enbart med min längtan efter att ha någon som håller om mig och klappar mig på kinden när jag utmattad och med gråten i halsen dråsar ner i soffan på fredagskvällarna! Det är ju trots allt något jag innerligt saknar.
I helgen var jag ju dock extremt upptagen med allt från att lappa och laga mig själv till att passa übersöta Fjant så jag var tvungen att snällt avböja förslaget om att (det vore kul om vi kunde) hitta på något. Lite mindre snällt, men fortfarande med glimten i ögat, talade jag om att jag gärna hittar på något en annan dag, förutsatt att han uppför sig då. Svaret jag fick (vi får göra det någon annan gång) ger mig känslan av att inte behöva ge någon en chans till. Jag vet inte vad det är men någon annan gång brukar betyda i princip aldrig.
Eftersom jag nu är så otroligt bäng som jag är känns det faktiskt lite tråkigt. Fråga mig inte hur jag kan tycka det efter den katastrofala kvällen! Det är inget jag tänker analysera speciellt ingående. Jag är inne på att det har enbart med min längtan efter att ha någon som håller om mig och klappar mig på kinden när jag utmattad och med gråten i halsen dråsar ner i soffan på fredagskvällarna! Det är ju trots allt något jag innerligt saknar.
4 kommentarer:
Mmmm förvirrande är det. MEN om du känner att du skulle vilja träffa honom så lägg på en rem och visa en gnutt men inte mer av intresse vettja=)
Kram
Sabina:
Förvirrande var ordet!
Jag blir helt svettig av att bara läsa det du upplevt, men kom ihåg att det är tämligen allmänmänskliga känslor du har!
dmh:
Det är nog rätt lugnt, jag tror inte jag kommer få alltför bestående men av min upplevelse :)
Skicka en kommentar