Det är knappt jag vågar skriva det, sist fick jag ett bakslag utan dess like men nu tror jag att livet är på väg tillbaka. När jag träffade sötaste Mona i onsdags var jag inte helt närvarande men fikastunden med bästa Ange igår ingav hopp. Det sades av pappan i torsdags att mitt humör verkar bättre. Kanske är det så.
Idag har jag sanerat efter Jerusalems förstörelse. Nu luktar här (någorlunda) fräscht och jag vågar släppa in morgondagens eventuella gäster. Lugnet sänker sig så sakteliga över min själ. Den som varit i uppror under veckan då jag insåg hur illa det var ställt här samtidigt som jag inte kunde förmå mig att lyfta så mycket som ett finger.
Jag ska sätta mig i soffan nu, med en kopp kaffe och en bok. Att jag återfått läsviljan gläder mig. Böcker och dess innehåll har alltid både roat mig och givit mig ro, hur dåligt jag än har mått men inte de veckor som varit. När inte ens en bra bok kan få mig skänka mig en ljusglimt då är det illa. Kanske är det på väg att vända trots allt, nu när läsarglädjen har återfunnits.
Kanske gick det lite överstyr
10 år sedan
3 kommentarer:
Mat är bra, kalas är trevligare. Inte ofta man träffar sin kära släkt. Skönt du mår bra, glad för din skull./kram anette
skönt att höra, ljusglimtar gillas. jag önskar jag också finge få tillbaka läslustan jag tappat..
Anette:
Kalas e riktigt najs :)
Vargakvinnan:
Ljusglimtar gillas mycket!
Hoppas du hittar din läslusta. Har du tittat under sängen? ;)
Kramen
Skicka en kommentar