Nu känner jag mig sådär omåttligt plågad över att inte veta vad jag ska skriva igen. Jag vill fylla hela cyberspace med meningsfulla texter. Krönikor, prosa eller poesi spelar ingen roll bara jag får skriva. Men jag får ingen ro att sitta ner och tänka till, formulera intelligenta meningar om ämnen som berör. Herregud! Jag sitter på jobbet och även om jag anser att jag gått för dagen så känns det som om hela världen pratar bakom min rygg. Jag som var med och såg till att latmaskarna fick tillsägelser för att de surfade hela dagarna. Nej, jag längtar till den dagen (förmodligen torsdag) som jag kan sitta hemma på mig kammare och skriva i lugn och ro. Då, när jag sitter där i min ensamhet, med en kopp te vid sidan och all tid i världen att spendera, då ska jag komma på andra ursäkter till att jag inte skriver något vettigt. Nu kan jag bara konstatera att Aaron och jag har i princip samma åsikt om fotbollsfinalen. Efter det ska jag gå hem, äta mat och vattenmelon i solskenet och sen fundera lite lätt på om det är bra eller dåligt att min chefs ex-sambo bor i lägenheten under mig...
Kanske gick det lite överstyr
10 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar