Jag har lite svårt att varva ner. Det känns liksom inte helt okej att bara sitta och inte göra någonting när det ser ut som det gör här. Idag har jag packat upp alla böcker så nu har jag ännu fler tomma kartonger som ska bäras ner i förrådet, tillsammans med 3-4 fyllda kartonger, en massa kakelplattor som stod i städskåpet när jag flyttade in, de illgula köksluckorna, den enorma extramadrassen mm mm. Om jag fick ändan ur vagnen och bar ner allt det skulle det se bra mycket bättre ut här och jag skulle kanske kunna sitta och bara vara en stund men nej… vill inte ner i de vindlande katakomber som är våra förrådsutrymmen alldeles ensam, inte såhär på kvällen i alla fall. Det är inte läskigt där nere, inte på något sätt faktiskt men det är alldeles tyst, ensamt och totalt avskärmat från resten av världen.
Idag har jag också insett att jag är i princip ensam i hela Södertälje. Tog en långpromenad vid ett-tiden (herregud, jag måste köpa nya skor!) och såg knappt en enda människa. På parkeringen vid Konsum stod exakt en bil. Jag hade förmodligen kunnat springa runt i spåret, viftat med armarna och ylat som en varg utan att någon hade lagt märke till mig. Nu gjorde jag inte det… det är jobbigt att springa! Alldeles ensam var jag och alldeles tyst är det. Någon enstaka gång kan man ana att det är andra människor ute, men inte ofta och inte nära. Jag vet inte men jag har sån lust att gå ut och spontant göra somriga saker med roliga människor men i princip alla jag känner tillhör de som tömt stan på levande själar. Ingen är kvar här och jag har ingen möjlighet att ta mig dit där de är. Inte för att jag skulle orka ta mig dit ändå... Reser jag på mig nu så skulle benen förmodligen vika sig. Detta är, som sagt en välbehövd semester!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar