Promenader är bra. Mycket bra. De lättar upp, hjälper till att tänka klart.
Äh! Who am I kiddig?! Jag kan inte tänka klart. Jag är förvirrad. Allt det som ens kan liknas vid en tanke far omkring i huvudet på mig som om de vore fast i en cyklon. Dunsar fram och tillbaka mellan skallens alla sidor. Om man tittar noga kan man nog se mitt huvud fara fram och tillbaka varje gång en sorglig ursäkt till tanke slår emot någonstans.
Promenaden var bra för det är skönt ute men det är allt.
För att rensa hjärnan ikväll skulle jag behöva gå flera mil (och det skulle aldrig falla mig in!). Humöret skiftar fortfarande mellan bra och sämst och likgiltig på bara sekunder. Det är tröttsamt och jag blir elak. Det är kanske tur att ingen vill komma hit ändå. Jag skulle förmodligen bita huvudet av den stackare som vågade sig in genom dörren. Nej, jag gör mig nog bäst i ensamhet trots allt. Och om jag super mig medvetslös kanske jag får sova i natt också…
0 kommentarer:
Skicka en kommentar