*Talk nerdy to me*

Det ringde på dörren. Jag tänker inte öppna! Jag är själv här och väntar inget besök. Vill någon hälsa på får denna någon ringa först. Jag brukade öppna, jag har alltid bara öppnat trots alla påhopp om att vara korkad.

Men alltså, folk måste förstå att jag är uppväxt på landet, lansbygden, bondvischan, bushen, the very middle of nowhere och där öppnar man liksom bara dörren för där är folk trevliga, eller var de trevliga när jag bodde där iaf.

Här, har jag lärt mig, kan man råka ut för vilket pack som helst. Ungefär som när Helan och Halvan ringde på och försökte övertyga mig om att de minsann inte var några försäljare men gärna ville komma in för de ville visa en undersökning som de inte kunde tala om vad den handlade om men den var jätteintressant, jodå. Hur troligt är det att man släpper in två vilt främmande karlar som inte kan redogöra för vad de vill men är så väldigt angelägna om att få slinka förbi den som står i dörren att de nästan knuffar undan en? Hur troligt är det att man släpper in två karlar där den ena liksom försöker pressa sig förbi samtidigt som han svettas och blinkar hysteriskt och den andra står två meter bakom med armarna i kors och ser jätteond ut? Hur troligt är det att man släpper in två karlar när den ene inte kan ta ett nej utan blir skitförbannad när man vill att han ska tala om vad undersökningen handlar om? Inte jättetroligt skulle jag vilja påstå!

Nej, Tokstan är inte som landet och Tokstan är inte som Uppsala. I Uppsala var det bara Jehovas vittnen som ringde på dörren men det kändes ändå rätt så okej, för man vet ju vad de vill och för min del får de gärna försöka även om de inte kan övertyga mig, jag är nog hopplöst förtappad.