*Talk nerdy to me*

Det är november! Ja, jävlar vad det är november! Det bara regnar och regnar och regnar. Det blir aldrig riktigt ljust. Humöret är nere vid fotknölarna, allt är fel och ingen förstår mig. Varenda fiber i kroppen är på helspänn och jag skulle kunna sova i flera dygn. Vad jag än säger så verkar folk hoppa på mig och hävda att jag har fel och förmodligen är jag dum i huvudet också. Det spelar nog faktiskt ingen roll vad jag säger, det är ingen jävel som lyssnar ändå. Fan vad jag hatar folk! Jag får en sådan lust att slå någon ibland. Slå, sparka och skrika, då tror jag att jag skulle må bra en stund sen. Fast självklart så kommer jag inte att göra det, jag har en del hämningar även om det kanske inte alltid märks och därför så kommer jag att fortsätta lida vintern ut. Snart är det första advent och då blir allt jättemysigt. Det är bara så svårt att njuta av det när det kryper och känns olustigt i hela kroppen. Det är en sådan känsla som gör att jag håller folk på avstånd, jag vill inte ha nya bekantskaper och jag vill fan inte ha någon jävla romantik!
Vem försöker jag lura?! Det vill jag visst! Men det går inte, inte med den här frustrerande, nästan obeskrivliga känslan i kroppen. Det är nog tur att jag inte har någon att vara romantisk med för om någon kom i närheten av mig skulle denne någon få en stor fet smäll…