Jag är så fruktansvärt trött, det finns ingen ork till något och jag går runt som i dvala. Jag känner mig lite som ett spöke när jag vandrar runt runt till synes genomskinlig och grå. Det är som om jag har glömt hur man gör när man drar på munnen, varje leende känns fejkat och når inte djupare än tänderna i munnen. Skratten hörs men känns inte på insidan. Varken glad eller ledsen utan likgiltig inför det mesta, bara så fruktansvärt frustrerad för att magen inte vill fungera som den ska. Den 5 mars känns så fruktansvärt långt borta just nu.
Kanske gick det lite överstyr
10 år sedan
2 kommentarer:
Låter bekant det där. Det är som om hela kroppen och psyket stänger ner sig, går i dvala. Mental vinter som bara väntar på vårvärme.
Ta hand om dig själv och magen!
Vårvärme vore härligt!
Skicka en kommentar