*Talk nerdy to me*

Nu tycker jag att det är sådär dåligt med kommenterandet igen. Bara så ni vet ;-)

Jag har hittat den perfekta promenadrundan idag, som inte är allt för tråkig och ger mig över 5000 steg i ett litet nafs. Ja, eller på 40 minuter, det kanske är längre än ett litet nafs, ett medelstort nafts men ändå en fullt godkänd tidsrymd. Dock ska jag inte gå den mitt på dagen i stekande sol, iaf inte om jag vill undvika värmeslag och det vill jag ju helst göra. Speciellt en dag som denna med mensvärken from hell. Tidvis är jag faktiskt övertygad om att jag kommer slitas av på mitten, annars vill jag mest bara dö så ont gör det. Ni som läste resedagboken från Nya Zeeland vet att jag har ganska hög smärttröskel eftersom jag vandrade nästan två mil i bergen med en spruken tå utan att klaga värst mycket men det här är 100 resor värre. Den ogreppbara smärtan, hela kroppen på helspänn, sus i öronen, kallsvett och allmänt groggy det är vad jag får stå ut med varje månad och för det tycker läkare och gynekologer att jag ska ta en Ipren.

Ipren! Men snälla, det hjälper ju ungefär lika mycket som att dricka ett glas vatten! Dvs ingenting. Här är det Voltaren eller starkare muskelavslappnande grejer som gäller och kilovis av det, ändå är jag alldeles vimmelkantig av smärta. Helst av allt skulle jag bara linda in mig i vetekuddar och filtar och krypa ner under täcket för resten av dagen men nej jag har ju ingen micro längre så vetekuddarna är bara att glömma. Istället försöker jag hålla ingång. Jag har aldrig haft så lite mensvärk som när jag dansade magdans så jag försöker hålla igång musklerna med de röreslerna. Ska jag vara helt ärlig så måste jag sett helt hysteriskt fånig ut när jag stod och diskade samtidigt som jag snurrade höfterna i åttor. Congrats till de grannar som såg mig och fick sig ett skratt! Alltid kul att kunna roa någon.