Jag är ingen hästmänniska. Uppväxt på landet som jag är var jag den enda tjej i min klass som inte tyckte om hästar. Jag gjorde allt jag kunde för att lära mig tycka om hästar men min tid på ridskolan blev allt annat än lång. Än i dag är hästar totalt ointressanta för mig. Utom i ett fall. När det kommer till trav. För att vara någon som är totalt ointresserad så kan jag faktiskt massor om travsporten, dess hästar, dess kuskar, tränare osv. Min farfars stora passion var nämligen travhästar och travsport. Han hade en egen travare en gång i tiden och de sista åren i sitt liv spenderade han i tv-soffan med travprogrammet i handen. Han följde allt, spelade in loppen, studerade hästarna. Det vad var nöje han hade och han älskade det. Elitloppet var årets stora händelse. Det var länge sedan han orkade åka till Solvalla för att se det live men han var bänkad framför tv:n och videon var laddad. Jag vet inte hur många års lopp han hade sparade, sorterade och faktiskt memorerade.
Min farfar var en imponerande människa. Genomtrevlig men med den vassaste tunga man kan tänka sig. Att sitta i långa diskussioner med honom var något av det bästa jag visste. Till och med att lyssna på när han pratade om hästar var intressant, eftersom han älskade det.
Varje gång jag ser trav på tv tänker jag på min farfar. Ibland tittar jag på loppen trots att jag inte spelat bara för att få en känsla av att han är med mig. För någon vecka sedan gick årets Elitlopp av stapeln. Tv4 hade världens pampigaste reklam veckorna före loppet. Varje reklamsnutt påminde mig om farfar men inte alls på samma sätt som Dagens rätt eller helgsändningarna av V75, varje reklamsnutt påminde mig om att jag aldrig mer får träffa honom, att han är borta för alltid och att jag aldrig får sitta nersjunken i soffan och ha de där långa samtalen som jag älskade. Varje reklamsnutt gav mig en tung klump i magen och att se det stora loppet fanns inte ens på kartan.
Jag kom att tänka på det alldeles nyss när jag såg en travhäst på tv igen. Det är intressant hur små de saker kan vara som ger oss sådana stora reaktioner.
2 kommentarer:
Va härligt att du får ha din farfar med dig så nära, trots att han är borta. Då någon i eran familj fyllde år, hoppades jag alltid att få träffa din farfar. Han var en härlig person. Tyvärr kan jag inte berätta något om min farfar, han gick bort då jag var spädbarn. Fått berättat att jag suttit i hans knä en gång. Fortsätt njut av dina fina minnen./Kram Anette
Ja, han va härlig! Jättekul att prata med. Vi kunde sitta i timmar!
Skicka en kommentar