*Talk nerdy to me*

Mysiga vinkvällar i all ära men ibland är det inte riktigt vad min stackars mage klarar av. Jag förstår inte... När jag var på NZ så mådde jag aldrig såhär förbannat dåligt! Vad levde jag på då som gjorde mig så mycket bättre? Just nu ser magen ut som om jag vore höggravid och den känns som om jag svalt en liter svavelsyra.

Nåväl, igår läste jag en krönika av Pernilla Glaser i City. Med humor förklaras, lugnt och sansat, hur det faktiskt ligger till och lugnt och sansat (men utan humor) säger jag läs(!) den och fundera ett slag på vad majoriteten av svenskarna utsatt sina medmänniskor för i form av den beryktade Alliansen...

Anser du att jag är dum i huvudet som hävdar att Alliansen är det sämsta som hänt det svenska folket på länge, läs ändå för Pernilla är faktiskt kul och kan bita ifrån utan att ta till fula ord. Sådant är fascinerande!

Anledningen till att jag är så engagerad i just saker som har med fk att göra är ju såklart de där bipolära tendenserna. Hur gärna jag än jobbar (och jag älskar faktiskt att jobba) så kan den dan komma då allt blir så mycket värre att jag faktiskt inte är kapabel till det. Missbruk är bara en av många anledningar till att någon med en psykisk sjukdom inte klarar av att ta hand om sig själv och det handlar aldrig om att ”skärpa sig”. Vad många helt enkelt inte fattar är att det handlar om fysiska felkopplingar i hjärnan. Felkopplingar som gör att man tidivis kan tvingas vara heltidssjukskriven för heltidsbehandling. Behanlingar som kan ta betydligt mycket mer än ett år att ta sig igenom...

Det är sannslöst skrämmande att ha en psykiskt sjukdom, även om man som jag har en ”lightversion”. Skräcken för att det ska förvärras och man inte ska kunna ta hand om sig själv är ibland förlamande, liksom skräcken för att göra nära och kära något ont. Att sitta i väntrummet och lyssna på dem som tvingas tillbaka till arbete och därmed tvingas ut ur behandling för tidigt, bara för att det ska sparas pengar gör knappast skräcken mindre. Så många av dem slutar i grovt missbruk och vissa av dem väljer att sluta sitt liv helt och hållet. Det handlar inte om att inte vilja jobba, det handlar om att inte kunna!

Fast det är klart... Alla som inte jobbar fuskar ju, eller? Ha! Genom sig själv känner man andra, säger jag!