Först tog jag en promenad runt trädgården. Luktade på rosorna och jasminen. Njöt ordentligt.
Sen gjorde jag mig i ordning för att vara ute i solen och bara läsa min bok. Inte lyfta ett finger. Såklart gick solen i moln. Jag la boken åt sidan och gjorde ett ryck (bokstavligen) för att få bort ogräset i grusgången. Die you bastards, die!
Eh, lugn och fin… Sen kom regnet. Ja, men varför inte? De menlösa regndropparna som mer irriterade än gjorde någon nytta i de torra rabatterna. Våga vägra gå in! Jag fortsatte rycka ogräs. Jag dammsög (inne såklart) och jag tog en 50 minuters promenad. Perfekt väder för en promenad faktiskt men ack vad jag saknar min sol!
När onsdagen var över gick jag in för att uppdatera El bloggo med diverse bilder. Tyvärr är mitt mobila internet inte så medgörligt ute på landet (man kan också säga att det funkar skitdåligt) så att ladda upp bilder är bara att glömma. Som ni kanske märkt har jag därför bloggstrejkat. Jag menar, jag skulle ju kunna skriva inlägg utan bilder men nu hade jag ju tänkt annorlunda och bångstyrig som jag är så. Ja. I’ll say no more.
Solen kom tillbaka och jag återgick till min bok, med en paus för en tur på sjön (där kameran inte fick följa med, jag är för klantig för att våga ta med den till vattnet) och ett helt äventyr med att lägga till vid bryggan igen. Vin och god mat på kvällen och sen solskensfrukost i morse. Ingen har väl dock missad regnet och den kvava luften nu till kvällen? Här sitter jag och svetten bara rinner, trots att jag knappt lyft ett finger..!
Det var tänkt att jag skulle ta mig en promenad ikväll men jag törs helt ärligt inte. Jag är inte rädd för åskan så men sedan en bekant för en sådär 7 år sedan blev träffad av blixten och dog så har jag otroligt svårt för att vistas utomhus när det är åska i luften. Bara om jag absolut måste gör jag det. Ja, alltså om det är dags att gå hem från jobbet eller om någon ringer från en pub och vill bjuda på öl.
Sen gjorde jag mig i ordning för att vara ute i solen och bara läsa min bok. Inte lyfta ett finger. Såklart gick solen i moln. Jag la boken åt sidan och gjorde ett ryck (bokstavligen) för att få bort ogräset i grusgången. Die you bastards, die!
Eh, lugn och fin… Sen kom regnet. Ja, men varför inte? De menlösa regndropparna som mer irriterade än gjorde någon nytta i de torra rabatterna. Våga vägra gå in! Jag fortsatte rycka ogräs. Jag dammsög (inne såklart) och jag tog en 50 minuters promenad. Perfekt väder för en promenad faktiskt men ack vad jag saknar min sol!
När onsdagen var över gick jag in för att uppdatera El bloggo med diverse bilder. Tyvärr är mitt mobila internet inte så medgörligt ute på landet (man kan också säga att det funkar skitdåligt) så att ladda upp bilder är bara att glömma. Som ni kanske märkt har jag därför bloggstrejkat. Jag menar, jag skulle ju kunna skriva inlägg utan bilder men nu hade jag ju tänkt annorlunda och bångstyrig som jag är så. Ja. I’ll say no more.
Solen kom tillbaka och jag återgick till min bok, med en paus för en tur på sjön (där kameran inte fick följa med, jag är för klantig för att våga ta med den till vattnet) och ett helt äventyr med att lägga till vid bryggan igen. Vin och god mat på kvällen och sen solskensfrukost i morse. Ingen har väl dock missad regnet och den kvava luften nu till kvällen? Här sitter jag och svetten bara rinner, trots att jag knappt lyft ett finger..!
Det var tänkt att jag skulle ta mig en promenad ikväll men jag törs helt ärligt inte. Jag är inte rädd för åskan så men sedan en bekant för en sådär 7 år sedan blev träffad av blixten och dog så har jag otroligt svårt för att vistas utomhus när det är åska i luften. Bara om jag absolut måste gör jag det. Ja, alltså om det är dags att gå hem från jobbet eller om någon ringer från en pub och vill bjuda på öl.
3 kommentarer:
Skam den som ger sig. Bra man kan hitta på annat då solen sviker. Man ska ha respekt för åska/blixten, inte att leka med. hörde på radion ikväll att det var flera som blivit träffade och då fått brännskader. Vackra blommor har du fått till. ha de gott kram Anette
Härliga bilder och jag tycker du gör helt rätt i att ha respekt för åskan - tänker främst på ungdomarna i Småland som blev träffade av blixten!
Anette:
Tack! Jag är faktiskt rätt stolt över mina blommor :)
DMH:
Men välkommen hit!
Och tack tack, jag övar som bäst på att fotografera :)
Skicka en kommentar