Det finns dagar då jag bara är så nära att rent ut sagt spöa skiten ur folk! Jag är inte den som inte kan erkänna att jag har fel (även om det känns otroligt surt, jag vill ju helst vara felfri) så när jag blir anklagad för fel jag inte begått så kan det hända att det nästan slår slint totalt.
Ni minns den där kollegan som bara vägrade lyssna på tips och instruktioner? Hon vägrade av någon anledning hälsa på mig i morse men när jag varit på plats i säkert 2 minuter kommer hon framrusande, trycker upp en provburk i ansiktet på mig och säger “så får du inte göra, du måste lämna prov till mig!”. Kan man bli annat än förvirrad? Hade jag den blekaste aning om vad hon yrade om? Och framför allt, kan jag läsa något som är ca en halv cm från mina ögon? Snälla förklara, jag vet inte vad du pratar om! Men vid det laget har hon redan vänt mig ryggen, är halvvägs ut ur rummen och skriker “jo, du har sterilen”. Eh… jo det har jag ju förvisso men innerbär det att jag också blivit synsk? Jag skulle hemskt gärna vilja ha möjligheten att läsa andras tankar ibland, det skulle underlätta mycket i flera avseenden.
Så småningom faller allt på plats med den enkla förklaringen att jag faktiskt har rätt, jag har lämnat prov åt henne (och det vet hon) och rutinerna har ändrats sen hon var här senast, för ett par år sedan. Det hade hon vetat om hon behagat lyssna förra veckan! Men att försöka förklara de nya rutinerna är såklart lönlöst. Det är som att prata med en vägg. Förutom att den här väggen viftar med händerna, skäller på mig, vägrar låta mig prata till punkt och rusar ilsket ur rummet innan jag ens hunnit säga flasklock.
Det är i sådana lägen det kliar i fingrarna. Allt jag har lust att göra är att springa efter, rycka tag i håret på människan och sen banka in vett i skallen så våldsamt jag bara kan. I ren frustration vill jag bara slå en sådan person sanslös!
Det skulle jag såklart aldrig göra (även om hon skulle behöva ett ordentligt kok stryk), för det är hon inte värd. Jag är för bra för att sänka mig till hennes nivå! Något lärde jag mig minsann på mitt förra arbete. Det jag ska göra är att helt sonika skita i henne. Jag behöver inte bry mig om hennes skit. Men jag ska hälsa på mornarna, för jag menar, hur barnligt oförskämd får en vuxen människa bli?!
Ni minns den där kollegan som bara vägrade lyssna på tips och instruktioner? Hon vägrade av någon anledning hälsa på mig i morse men när jag varit på plats i säkert 2 minuter kommer hon framrusande, trycker upp en provburk i ansiktet på mig och säger “så får du inte göra, du måste lämna prov till mig!”. Kan man bli annat än förvirrad? Hade jag den blekaste aning om vad hon yrade om? Och framför allt, kan jag läsa något som är ca en halv cm från mina ögon? Snälla förklara, jag vet inte vad du pratar om! Men vid det laget har hon redan vänt mig ryggen, är halvvägs ut ur rummen och skriker “jo, du har sterilen”. Eh… jo det har jag ju förvisso men innerbär det att jag också blivit synsk? Jag skulle hemskt gärna vilja ha möjligheten att läsa andras tankar ibland, det skulle underlätta mycket i flera avseenden.
Så småningom faller allt på plats med den enkla förklaringen att jag faktiskt har rätt, jag har lämnat prov åt henne (och det vet hon) och rutinerna har ändrats sen hon var här senast, för ett par år sedan. Det hade hon vetat om hon behagat lyssna förra veckan! Men att försöka förklara de nya rutinerna är såklart lönlöst. Det är som att prata med en vägg. Förutom att den här väggen viftar med händerna, skäller på mig, vägrar låta mig prata till punkt och rusar ilsket ur rummet innan jag ens hunnit säga flasklock.
Det är i sådana lägen det kliar i fingrarna. Allt jag har lust att göra är att springa efter, rycka tag i håret på människan och sen banka in vett i skallen så våldsamt jag bara kan. I ren frustration vill jag bara slå en sådan person sanslös!
Det skulle jag såklart aldrig göra (även om hon skulle behöva ett ordentligt kok stryk), för det är hon inte värd. Jag är för bra för att sänka mig till hennes nivå! Något lärde jag mig minsann på mitt förra arbete. Det jag ska göra är att helt sonika skita i henne. Jag behöver inte bry mig om hennes skit. Men jag ska hälsa på mornarna, för jag menar, hur barnligt oförskämd får en vuxen människa bli?!
3 kommentarer:
tur du är så klok att du inte sänker dig till hennes nivå, hon på jobbet alltså, hon som vet/kan bäst. Tankeläsare vore en merit. Du, ge inte upp, förstår att det inte känns kul att ta kontakt, tänker på ditt senaste inlägg./Anette
Strunta i den där människan på jobbet bara. Ta inte åt dig av vad hon säger. Vet du att du har gjort rätt så har du ju inget att frukta. Sådana där människor är inte värda att spilla den minsta energi på.
Kram / Mona
Anette:
Vi får väl se hur länge jag står ut :) Både med hon på jobbet och med att vänta på Gitarristen (men det är banne mig hans tur nu!)
Mona:
Precis så är det! Jag behöver min energi till annat.
Skicka en kommentar