Det är lördag och jag vaknade typ 7.05 och det trots att jag inte har småbarn som väcker mig! Jag vet inte om det var de ingenslemmade luftrören, den täppta näsan eller solfan på himlahelvetet som sken mig rakt i ansiktet men vaknade gjorde jag. Jag tror det var det första men jag försöker inbilla mig att det var det sista för det är så mycket mysigare så. Nu sitter jag här och dricker silverte för min förkylnings skull och funderar lite på om jag inte ska ta mig en solskenspromenad såhär på morgonkvisten. En långsam naturligtvis, jag är sjuk, mår inte bra, men ändå en promenad och bara njuta av solskenet. Jag har nästan glömt hur solsken ser ut för det var längesen luften inte var fylld av låga, tunga moln och dimma. Solsken sticker i ögonen när man är nyvaken och förkyld men det värmer likväl både ansiktet och själen så det är bara att slänga på sig solbrillorna och kasta sig ut och njuta av våren!
Ett stycke uppdatering:
Det var bara jag och solen och fåglarna i morse. Med undantag för någon avlägsen bilmotor så var det alldeles stilla. Att kliva upp tidigt och ta en promenad är otroligt underskattat! Det kommer dröja länge till nästa gång.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar