Känner mig totalt inspirationslös. Jag skulle vilja göra underverk. Skriva min bestseller eller åtminstone det perfekta blogginlägget men inget ger tillräckligt starka känslor för att bli mer än ett blekt blaha. Det känns som att jobbet tar udden av min kreativitet. När jag kommer hem har jag inga uppslag, ingen ork, ingenting som känns intressant nog. Hur lyckades jag få så mycket att skriva om där jag jobbade förut? Hur orkade jag då, trots att det var så mycket jobbigare där?
Jag känner mig totalt blasé. Vill inte sluta blogga men vill samtidigt inte producera en massa tråkigt ingenting. Jag behöver ett lyft! Något som får mig att känna skrivarglädje igen. Vad nu det skulle vara.
Tittade på den näst intill bitchiga debatten mellan Jessica Zandén och Katerina Janouch (Zanyar Adami var också med på ett hörn) i Nyhetsmorgon utan att beröras nämnvärt. Jag tror jag förstår vart Zandén och hennes medskribent Cecilia Gyllenhammar vill komma och jag har fruktansvärt svårt för när folk (läs Janouch och diverse feministbloggare) stirrar sig blind på korta utdrag ur en text istället för att försöka förstå sammanhanget. Ändå blir jag inte upprörd på det sätt jag brukar när jag hör trångsynta feminister sprida sitt “gör-männen-till-kvinnor-budskap. Jag orkar inte sitta framför tv:n och morra att jämlikhet inte har något alls med att få männen att göra “kvinnosysslor” utan att man delar lika på den totala arbetsbördan. Om han hellre meckar bil än dammsuger så tar kör jag stenätarn när det behövs. Om jag hellre lagar mat än diskar så får han stå där med händerna i blöt. Huvudsaken är väl att varje par hittar den lösning som passar dem bäst? Måste vi tvingas lyssna på detta eviga döda-machon-snack dagarna i ända?! Vi som gillar våra karlar lite macho då? Jomen vi är ju förtyckta, att vi inte förstår det…
Vi förstår tydligen inte heller att krönikörerna helt och fullt menar att det är okej att slå kvinnor, att männen bestämmer och att vi ska ställa upp på vad som helst som de söta små sexslavar vi är. Vi är så korkade att vi inte förstår vårt eget bästa. Att jämlikhet uppnåtts först när det är fler kvinnor än män i alla styrelser, när kvinnor har makten och när män får känna på hur det är att vara förtryckt. Det brukar vara lite den känslan jag får när jag lyssnar på debatter som denna.
En av kommentarerna till krönikan lyder “kan vi inte bara komma överrens om att vad vi män än gör så är det fel”. Det ligger rysligt mycket i det och att jag som kvinna får samma känsla är ännu mera fel. Antagligen så är jag manipulerad av någon av dessa onda män.
Såklart är det viktigt att alla är lika mycket värda, oavsett kön, att vi blir av med den gubbiga attityden som har den nedsättande varianten av “men lilla gumman” som starkaste vapen och t.ex. löner sätts efter person inte efter kön men samtidigt måste var och en få göra sina egna val, utan att behöva bli kallad svikare, mansgris eller att man “inte förstår sitt eget bästa”. Jag hävdar att vi uppnår jämlikhet först den dagen då vi inte längre behöver höra sådant eftersom det är självklart att var och en väljer själv, som de unika individer vi alla är.
Jag känner mig totalt blasé. Vill inte sluta blogga men vill samtidigt inte producera en massa tråkigt ingenting. Jag behöver ett lyft! Något som får mig att känna skrivarglädje igen. Vad nu det skulle vara.
Tittade på den näst intill bitchiga debatten mellan Jessica Zandén och Katerina Janouch (Zanyar Adami var också med på ett hörn) i Nyhetsmorgon utan att beröras nämnvärt. Jag tror jag förstår vart Zandén och hennes medskribent Cecilia Gyllenhammar vill komma och jag har fruktansvärt svårt för när folk (läs Janouch och diverse feministbloggare) stirrar sig blind på korta utdrag ur en text istället för att försöka förstå sammanhanget. Ändå blir jag inte upprörd på det sätt jag brukar när jag hör trångsynta feminister sprida sitt “gör-männen-till-kvinnor-budskap. Jag orkar inte sitta framför tv:n och morra att jämlikhet inte har något alls med att få männen att göra “kvinnosysslor” utan att man delar lika på den totala arbetsbördan. Om han hellre meckar bil än dammsuger så tar kör jag stenätarn när det behövs. Om jag hellre lagar mat än diskar så får han stå där med händerna i blöt. Huvudsaken är väl att varje par hittar den lösning som passar dem bäst? Måste vi tvingas lyssna på detta eviga döda-machon-snack dagarna i ända?! Vi som gillar våra karlar lite macho då? Jomen vi är ju förtyckta, att vi inte förstår det…
Vi förstår tydligen inte heller att krönikörerna helt och fullt menar att det är okej att slå kvinnor, att männen bestämmer och att vi ska ställa upp på vad som helst som de söta små sexslavar vi är. Vi är så korkade att vi inte förstår vårt eget bästa. Att jämlikhet uppnåtts först när det är fler kvinnor än män i alla styrelser, när kvinnor har makten och när män får känna på hur det är att vara förtryckt. Det brukar vara lite den känslan jag får när jag lyssnar på debatter som denna.
En av kommentarerna till krönikan lyder “kan vi inte bara komma överrens om att vad vi män än gör så är det fel”. Det ligger rysligt mycket i det och att jag som kvinna får samma känsla är ännu mera fel. Antagligen så är jag manipulerad av någon av dessa onda män.
Såklart är det viktigt att alla är lika mycket värda, oavsett kön, att vi blir av med den gubbiga attityden som har den nedsättande varianten av “men lilla gumman” som starkaste vapen och t.ex. löner sätts efter person inte efter kön men samtidigt måste var och en få göra sina egna val, utan att behöva bli kallad svikare, mansgris eller att man “inte förstår sitt eget bästa”. Jag hävdar att vi uppnår jämlikhet först den dagen då vi inte längre behöver höra sådant eftersom det är självklart att var och en väljer själv, som de unika individer vi alla är.
3 kommentarer:
Fortsätt med ditt bloggande, för att inte veta vad du ska skriva tycker jag du gör det bra./kram anette
jag håller med dig vad det gäller valfriheten, precis det är vad jag anser är jämlikhet! det här var ju allt annat än blasé my friend. :-)
Anette:
Tack! Va du e gullig:)
Vargakvinnan:
Hehe, nä det kanske blev allt mindre blasé ju längre jag satt och funderade:)Och det va ju bra!
Kram
Skicka en kommentar