Jag kan inte för mitt liv släppa tanken på hur allt rinner ut i sanden igen, liksom vatten mellan fingrarna. Det är samma visa som upprepas gång på gång, trots mina seriösa intensioner att aldrig tillåta mig spela den igen. Vad andra har gjort mot mig under åren har såklart satt sina spår och fått mig att mer eller mindre omedvetet förstöra både en och fem underbara saker. Jag trodde att nu när jag var medveten om det kunde jag låta bli. Tvinga mig att vara mer öppen och inte stöta bort någon jag tycker om.
Uppenbarligen är det inte så enkelt. Jag tror jag har gjort det igen. Kanske inte stött bort som i “vill aldrig träffa mig igen” men åtminstone som i “är inte intresserad”. Eller… Jag vet inte. Kanske är jag helt fel ute. Det har ju hänt någon gång att det varit så. Ändå kan jag inte skaka av mig den paniska känslan av att allt bara försvinner mitt framför ögonen på mig…
Uppenbarligen är det inte så enkelt. Jag tror jag har gjort det igen. Kanske inte stött bort som i “vill aldrig träffa mig igen” men åtminstone som i “är inte intresserad”. Eller… Jag vet inte. Kanske är jag helt fel ute. Det har ju hänt någon gång att det varit så. Ändå kan jag inte skaka av mig den paniska känslan av att allt bara försvinner mitt framför ögonen på mig…
4 kommentarer:
Ibland kan det vara svårt, trots att man är medveten och tror man har bästa kollen. idag var du riktigt morgonpigg, dags att gå till jobbet. Själv ska jag nu till stan efter en långpromenad, plugga ????/Kram Anette
Hehe, pigg var väl att ta i men jag hade iaf klivit ur sängen :) Bussen går halv åtta så jag måste ju liksom.
Bland det svåraste som finns är att bryta gamla vanor. Men att vara medveten om sina brister gör att det i alla fall finns en möjlighet att göra något åt det.
kram / Mona
Problemet är väl att här är det alltid en person till inblandad och han vem han än må vara, har oftast inte tålamod att låta mig ta den tid jag kanske skulle behöva...
Skicka en kommentar