*Talk nerdy to me*

Jag är alltid lika rädd för att hamna i grubblerier, upp som en sol ner som en pannkaka brukar vara min melodi. Att ta hand om små söta Fjantar när mamman är sjuk förhindrar tankarna från att vandra, för hur kan man gräva ner sig när man hoppar bredvid en bubblande Fjant? Det kan aldrig vara möjligt.


Och ändå… Jag känner mig uppåt, nästan glättig, så länge jag lever i min lilla fantasivärld av inbillad semester, tillsammans med låtsaskompisen Mållgan men varje tanke på den verkliga världen gör mig alldeles stirrig. Huvudet fylls av ett kaos utan dess like och jag slutar att fungera normalt. Visst måste man väl kunna leva ett normalt liv utan att bli handlingsförlamad? Det måste finnas en verklighet där jag är kapabel att ta hand om mig själv utan att gå under.

Jag lär nog inte hitta lösningen i kvällens korsord men de kan iaf få mig att glömma mina bryderier för en stund. Jag vågar inte ge mig på boken ikväll igen. Den höll mig vaken till två inatt och det känns lite onödigt.

Men den är ju så bra.

1-0
Muahahahaha!

Jag hoppas ni har lite överseende med ständiga förändringar framöver. Jag skulle bara fixa lite och så sabbade jag alltihop...

Eh, eller alltså jag menar. Jag vill ha lite förändring men vet inte riktigt vad jag söker. Såklart! Skulle jag sabba? Pfh! Det va det värsta!

Kriget om brevlådan har börjat. Tvestjärtar är något av det äckligaste som finns! Jag skulle kunna leva med det hela om det handlade om ett par tre stycken men jag vill inte, inte säger jag(!) ha 50-60 stycken i min post!

Efter en del surfande har jag idag gjort en fälla genom att tejpa igen ena änden av en toarulle, stoppat ner den i brevlådan och bara väntat. När alla de små äcklen krupit in tog jag ut fällan och tejpade igen ände nr 2. Nu skulle man tydligen lägga ut dem i skogen, där det uppenbarligen gör nytta men jag fann stort nöje i att elda upp dem i grillen istället. Inte för att jag egentligen är vidare mordisk men det finns 2 saker jag inte drar mig för att ha ihjäl, myggor och tvestjärtar. Okej, 3 då. Bromsar är det fritt fram att mosa också.

Men om vi ska hålla oss till ämnet… Någon sa att de inte gillade kanel så jag har kanelat hela botten av brevlådan nu. Vi får se om det hjälper. Jag ska också ta hem en hel brevlåda från bror. Nog för att de förbannande äcklen tar sig in lite överallt men jag behöver ju inte hjälpa dem på traven genom att ha en låda med stort hål i botten.

The war is on, liksom ytterlampan på farstukvisten. Vill fan ha dem i taket utanför ytterdörren! Åh, fy det kryper i hela kroppen bara jag tänker på dem. Dö alla tvestjärtar dö!

Jag har ett envist kliande myggbett på magen. Det sitter alldeles för lägligt till för att kunna låta bli det. Jag kliar mig tokig!

Äntligen är jag hemma nu, efter långa trevliga veckor på landet. Jag sov som en prinsessa (utan ärt) i min alldeles egna säng i natt. Faktiskt var det första morgonen på länge som jag vaknat utan en molande värk i nacken. Landet må vara mysigt värre men sängarna är allt annat än sköna i längden. En vuxen människa ska inte ligga på en knappt 10 cm skumgummimadrass.

Sommarfesten hos bror igår var trevligare än trevligast. Det åt och dracks, lektes och sjöngs. Fisen och Fjant var som små änglar hela kvällen. Fisen visade sig vara en hejare på kubb. Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder för kameran är hos mapa.

Vi bjöds på solsken hela dagen. Inte en droppe regn förrän vi stängt till partytältet för att hålla ute myggen. Då satt vi ju under tak och kunde kanske inte bry oss mindre. Man kan säga att intet fattades oss i går.

Idag är det lite småsegt. Jag nattade Fisen tio över tolv i natt och då var jag ju inte ens nästan på väg hem. Har trots det släpat fram gräsklipparen och klipp det som närmast började likna en äng av något slag. Har surfat lite på huskurer mot tvestjärtar (som jag har mer av här än vad jag sett i hela mitt liv på landet!) också men kommit fram till alldeles för lite. De äckliga små djuren! De borde förbjudas!

Tänker förmodligen inte lyfta ett finger till idag. Trött och seg och sällskapssjuk är vad jag är här i regnvädret. En film, en filt och en kopp te passar bra såhär mot kvällskvisten. Ska fylla på med olja i lamporna och få lite mysljus också.

Det gjorde inte ont alls att ligga på en sandstrand i den yttre skärgården och bara sola och läsa hela dagen igår. Mellan baden avverkade jag hela Ett karibiskt mysterium och ca en tredjedel av Mordet på Orientexpressen. Agatha Christie, det är deckare som de ska vara det. Sofistikerade och kluriga. Framför allt kluriga. Enda nackdelen är att man så lätt glömmer vända sig ibland och således skaffade mig ett par illröda lår.

Nå, vad gör det om hundra år? Jag löste mysteriet. Med sand mellan tårna och solbrillorna på näsan lekte jag kuttersmycke medan vi puttrade (?) runt på sjön. Havet är underbart! Jag var nog delfin i mitt förra liv. Eller kanske sjölejon… iaf om man ska tro korten från igår. Mycket likt ett sjölejon måste jag säga. Mycket likt!

Kände mig kanske mer som en kombination av urvriden trasa och hösäck igår kväll när sängen nalkades. Att få krypa ner i sin egen säng, mellan nya lakan, det är nästan lika bra som en sandstrand i solsken. Riktigt lovely.

Idag ligger jag på gräsmattan tillsammans med Orientexpressen. Det gör inte heller ont. Borde inte göra ont… Om man bryter av skalmarna på sina solglasögon och kör in den trasiga metallen rakt i fingret får man förstås skylla sig själv. Bara jag gör sådana saker. Favvobrillorna i favvofingret typ. Nu måste jag köpa nya!

Anyhow. Nu är det bäst att jag försöka göra lite sånghäften till lördagens sommarfest.

Jag surar för att SVT bytt ut Morden i Midsomer mot Kronprinsessans födelsedagsfirande. Helgerån I tell you! Inte för att jag egentligen har något emot Vickan. Tvärtom, jag gillar henne. Det är SVT som är boven. De har ju för böveln femtitolv kanaler! Varför ska de prompt lägga födelsedagsfirandet på Midsomers plats?! Jag blir så upprörd (och genast fick jag en glimt av mig själv som gammal tant...).

Nåja. Mer tid för planering då. Planering av helgens underbara sommarfest. Lekar ska sättas ihop, partytälten resas, rekvisita införskaffas liksom mat och kanske viktigast av allt, samtliga ingredienser till sangrian. Ingen sommarfest är komplett utan sangria.

Vädret ser ut att bli till vår fördel. Det kommer bli toppen!

Jag måste väl medge att jag kanske varit lite (läs skit-) dålig på att skriva de senaste dagarna. Det blir så med två små barn i huset, särskilt som båda vill ha ca 130% uppmärksamhet. Nu är här dock tyst och lugnt igen så nu finns inga ursäkter.

Faktiskt så vet jag knappt vad jag ska göra när jag inte har barn att jaga. Det är lustigt. Hur jobbigt det än är att kliva upp när Fjant vaknar kl 6 och hur mycket skavsår man än får i öronen av Fisens pladder, så är det inte alls skönt när de åker. Det blir bara tomt.

Ja, eller lite skönt är det ju. På sitt sätt. Men jag tycker om att skriva ner Fisens hysteriska fantasihistorier till en "bok" och jag tycker minst lika mycket om att göra fart på Fjant när han ska gunga i minst en timme. Barn ger så mycket mer energi än vad de tar så det är helt klart värt det. Trots att timmen vid gungan gav mig en redig bränna på näsan, som förmodligen kommer flagna sen. Tjusigt det.

Anyhow. Nu ska jag och min röda näsa fundera lite på vad man kan tänkas bära vid en maskerad med USA-tema. Det vankas 30-årskalas i september och då födelsedagsbarnets dröm om att resa till San Fransisco går i uppfyllelse i höst är det USA-tema som gäller.

Cowboys och indianer går fetbort. Så mycket säger jag bara.

Shit, när "att läsa-högen" kommer upp med det stirrande ögat på En hjärtformad ask här till höger, blir jag lite rädd för min egen blogg.

Never mind the rain, det är Morden i Midsomer som gör sommaren. Ja, faktiskt är det härligt att sitta på verandan och lyssna på regnets smattrande mot taket och sedan krypa upp i soffan för ännu ett avsnitt med Barnaby och Jones.

Gårdagen bjöd på lite dryga 20 grader, en lätt bris och mestadels sol. Det är precis så jag vill ha det. Ja, hata mig om ni vill. Kalla mig idiot eller imecill, I don't mind för det är trots allt då jag njuter som mest av sommaren. Det är varmt nog att ligga i solen och ändå orkar man göra något om man så skulle önska. När väderflickan säger 30 grader (den s.k. "riktiga" sommarvärmen") är det närmare 40, kanske 45 i solen och det är inte mänskligt. För helt ärligt, hur kul är det egentligen att ligga i sin egen svett och flåsa? I längden?

Det är inte för mig. Jag vill kunna vara aktiv ifall jag känner för det. Precis som jag vill kunna ta mig ett glas toscanskt rödvind framför en tv-kväll med brittisk deckare en helt vanlig tisdag i juli. Så varför i hela friden ska SVT1 sända från Kronprinessans födelsedag nästa tisdag?! SVT har ju för böveln fler kanaler! Att byta ut Morden i Midsomer mot något annat är inget mindre än helgerån.

Jag har smultron på täppan.

Det är dokumentär om Arnold Schwarzenegger på åttan. Vilken otroligt självgod, korkad, maktlysten och pengakåt person han är! När han pratar om sina övertygelser så känns det på allvar som som det saknas något innanför pannbenet.

Och honom har folk valt till guvernör i Kalifornien (som f.ö. ligger så många miljarder back att man inte kan betala sina räkningar längre…). Man pratar till och med att skriva om konstitutionen så att han kan bli vald till president! Vi pratar om någon som (om möjligt) skulle vara värre än George W Bush. Inte för amerikanerna verkar inse det. Han är ju filmstjärna och då måste han ju vara bra.

Suck. Får jag gråta nu?

Jag är sjukt sugen på att se en skräckis.
Först måste jag bara dra undan duschdrapperiet.

Hur mycket golv kan man lägga i en 1½:a?!

Sabina utmanar.

Beskriver mig med tre bra egenskaper:
Smart, rolig och pålitlig
Beskriver mig med tre mindre bra egenskaper:
Lättstött, tjurskallig och osäker
Jag älskar att:
Springa barfota i gräset
Jag hatar att:
Ha en ångestsjukdom
En egenskap jag möjligen inte nämnt på min blogg:
Jag kan vara förbaskat flörtig när jag sätter den sidan till.
En egenskap jag undvikit att blogga om:
Har jag inte nämnt det så finns det förmodligen en anledning till det.
Jag skrattar åt:
Barns spontana kommentarer, Monty Python, Terry Pratchett m.m.
Jag gråter:
När barn far illa, när jag känner mig övergiven och när jag inte står ut med mig själv längre.
En situation jag inte gillar och kanske undviker därför:
Att umgås med folk jag inte känner. I alla lägen då jag mår dåligt (vilket har varit ganska ofta nu) är nya människor och ytliga bekantskaper en fruktansvärd plåga.
En situation jag älskar och gärna försätter mig i:
Få saker är så mysiga som en öl/ett glas vin på en uteservering/uteplats tillsammans med goda vänner.
Detta är jag stolt över:
Att jag lyckats ta mig såhär långt trots mina motgångar.
Detta kan jag skämmas för:
Att jag kan vara så krävande och elak.
Detta gör mig glad:
Fisen och Fjant, när vänner säger att de saknar mig, att göra andra glada och så komplimanger såklart.
Detta gör mig lugn:
Trygghet, trädgårdsarbete och hjärngympa.
…nervös:
Okontrollerade situationer, ekonomi och läkarserier.
…arg:
Egoism, sociala orättvisor, härskarfasoner och fördomar.
…ledsen:
När kära ledsna och när jag blir bortvald för “roligare” saker, det får mig att känna mig oviktig.
...förtvivlad:
Ångest och depression som vägrar släppa. Rädslan för att det aldrig ska bli bra.
…tacksam:
Människor som förstår mig, försöker förstå mig och som tar mig för den jag är.
Detta ger mig en känsla av att vara odödlig:
Jag tror inte det finns något sådant, jag är otroligt medveten om min egen (och andras) dödlighet.
Detta gör jag om 5 år, hoppas jag:
Uppfostrar barn tillsammans med barnets far. Lever på mitt skrivande eller jobbar med något som ger mig mycket tid till familjen.
Så här känner jag för hur mitt liv är just nu:
Panik
Mitt motto i livet är:
Den dagen jag ser en leende joggare ska jag överväga saken. Eller, lite mer seriöst:
Jag tänker, alltså är jag*.
Jag utmanar:
Mona
Vargakvinnan
Ivana
Astrid

*Hitler ska ha sagt ungefär: Vilken lycka för makthavare, att folket inte tänker. Det torde visa hur viktigt det är att vi använder hjärnan till annat än att glo på såpor...

På tal om såpor så börjar Paradise hotel Danmark snart. Det är lika bra jag erkänner... Jag är nästan fast.

Hur många blir förvånade om jag nu, efter nästan en vecka tillsammans med sjuka barn säger att jag börjar bli krasslig? Har jag tur så stannar det vid halsont och allmän trötthet men med tanke på att jag vann 22 kr på lotto i lördags har jag nog haft min tur för det närmaste halvåret (välkommen till positiva klubben) och jag förväntar mig en rejäl förkylning.

Efter att ha passat en pigg och glad Fis har jag legat på soffan, suttit på framsidan, promenerat runt på min täppa och planerat lite. Ganska mycket. Jag har kommit fram till att jag nog vill byta ut min ynkliga häck mot ett litet staket och sedan anlägga en rabatt med höga, färggranna växter innanför det.

Problemet med sådana projekt är att jag inte kan göra det själv. Någon måste således göra det åt mig och vem denna någon skulle kunna vara vet jag inte. Dessutom blir jag så ivrig när jag väl bestämt mig. Helst av allt ska staketet på plats nu på en gång. Nu I tell you! Nu!

Eh, ja just det. Men om jag skulle lägga mig och läsa lite då. Kanske lösa lite korsord. Få iväg tankarna bort från allt vad staket heter. Kanske skulle jag rent av vara lite ordentlig och titta på lite jobb. Om jag gör det snabbt kan jag kanske lura kroppen till att inte få ångest av det.

Annars inreder ju Simon och Tomas hysteriskt på tv3...

Robert Gustavsson som söt(?) gammal dam.
Det är så skönt att få skratta ibland!

I en och en halv timme läste jag Bilbo för en febersjuk Fisen idag. Ska det formas ett nytt fantasyfan måste det börjas i tid och vilket byte är inte bättre än det som inte orkar rymma ur soffan ;-) Skämt å sido. Jag fick faktiskt inte sluta läsa. Fisens order.

Vad gör jag inte för världens sötaste sjukling? Det är ju inte så att mitt liv är direkt spännande i övrigt så en liten äventyrsroman i barnformat kan alltid vara mysigt. Det hindrar mig från att låta tankarna vandra.

Tankar på att vara mindre än ett år från 30, singel, inte ha några egna barn, inget jobb. Städig vara den som hänger med päronen i alla lägen. Någon nämnde reunion nyligen men hur skulle jag kunna vara med på något sådant? Hur skulle jag kunna gå dit som den inte ens vuxne losern? Allt jag har är en ofullbordad utbildning…

Nej, vandrande tankar är inte bra på något sätt. Jag har väl aldrig brytt mig om ålder? Eller om att tävla med andra i att vara lyckad? Lyckad är man om man trivs med sin tillvaro, oavsett hur det ser ut materiellt, jobb- och pengamässigt! Vandrande tankar är enbart av ondo. De får mig att känna mig barnslig och misslyckad.

Å andra sidan har jag förfallit till att titta på Paradise hotel Danmark mitt i nätterna. Tycker att det är lagom lättsmält och nästan kul. Det är katastrof. Jag har slutat tänka. Att sluta tänka är för mig det värsta av förfall. Att sluta tänka är att misslyckas.